Det korta svaret på den frågan är: man ser så mycket lidande i världen för att man varken förstår vad lidande eller världen egentligen är till för.
Var och ens tolkning av världen och lidande är direkt relaterad till var och ens egen definition av dem. Utifrån en helt felaktig eller åtminstone mycket begränsad ståndpunkt kan man inte riktigt förstå vad man ser.
Spiritismen lär en att omdefiniera ens tolkning av både världen och lidandet på ett logiskt och rationellt sätt. Utifrån helt nya perspektiv, betraktar man samma verklighet som förut, men till skillnad från innan, förstår man plötsligt det man ser.
Denna nya förståelse förändrar en på djupet. Från denna dag slutar man vandra i mörkret, ovisshet, tvivel och ångest. Livet, saker och ting, människorna och inte minst en själv blir från denna stund betraktade som delar av något större, med syfte och inte minst med ett storartat ändamål. Man börjar koppla ihop punkterna av de som verkade vara oberoende och orelaterade till varandra i både rum och tid. Där man brukade se lidande ser man kärlek och möjligheter till utveckling, där man såg orättvisa ser man rättvisa, där man såg mörkret ser man ljus, där man såg slutet ser man en ny början, där man såg döden ser man avslutet på en av de många existenserna av ett evigt och andligt liv liksom avslutet på ett kapitel och början på nästa.
”Spiritismen vidgar tankens område och öppnar nya horisonter för tanken. Istället för den trångsynta och inskränkta livsåskådningen som uteslutande riktar tanken mot det nuvarande livet och som gör det ögonblick man lever på jorden till den enda och bräckliga vägen till evigheten, visar Spiritismen att jordelivet bara är en länk i skapelsens harmoniska och storartade kedja.
Spiritismen visar på den solidaritet som förbinder alla varelsernas existenser med varandra, varelserna i samma värld och varelserna i andra världar. Den ger sålunda en grund och ett förnuftigt skäl för den universella solidariteten…Denna solidariska förbindelse mellan alla delar av en och samma helhet förklarar det som förefaller oförklarligt när man bara betraktar varje del för sig.”
Utdraget ur boken Evangeliet enligt Spiritismen, kap. II.