Det är av en ojämförlig betydelse att reflektera över trons olika aspekter och innebörd. Tron kan definieras och betraktas på så många olika sätt. En reflektion över tron är i visst avseende enkel samtidigt som det kan vara mycket komplex beroende på hur ämnet betraktas och fördjupas.
Vi tänker här, med hjälp av ljuset som Spiritismens kastar över ämnet, analysera några få aspekter av tron, sådana aspekter som vi anser vara av oerhörd betydelse samt en bra startpunkt för vidare reflektioner och fördjupningar som läsaren uppmanas att göra.
Vad är tron? Vad har tron för betydelse i mitt liv? Är tron något som människan föds med eller något som byggs upp och utvecklas med tiden? Har tron någon grund och i så fall vad kan denna grund vara?
För Spiritismen är tron en andlig egenskap kapabel och ämnad att skapa och vårda de högsta och mest sublima egenskaper som människan har i latent tillstånd i sitt inre. Tron för människan framåt i sin andliga utveckling. Den sanna tron leder människan till den rätta vägen som den är ämnad att vandra på som den eviga och andliga varelsen den är. Den sanna tron är en källa till styrka, stöd och tröst då ur själva tron föds hoppet och tillit till Guds oändliga kärlek, barmhärtighet och visdom. Den sanna tron ger upphov till den sublima och ovillkorliga kärleken som människan är ämnad att utveckla och tillämpa i alla situationer. Den sanna tron förmår människan att leva sitt liv i enlighet med det som den tror på, med andra ord, den sanna tron är en levande tro. Den sanna tron förmår människan att vara i andlig förbindelse med Gud, Jesus och de högre andarna, samtidigt som den gör människan mer mottaglig för deras bistånd, inspiration och vägledning.
Tron har sin boning i själen. Det själsliga livet är det sanna, eviga och enda riktiga liv som människan verkligen har bakom och framför sig. Den materiella kroppen är endast ett medel, liksom en klädnad, som den inkarnerade anden tillfälligt använder sig av för att genomgå olika existenser som kallas reinkarnationer. Anden genomgår väldigt många existenser i sin resa mot fullkomligheten. Livet finns som sagt i själen, och det startade i det ögonblick Gud skapade var och en av oss och det har inget slut. Tron är en själslig egenskap, avgörande för vår riktiga utveckling, välmående och lycka oavsett var vi befinner oss. Med en sådan central och avgörande roll i vårt liv är trons betydelse minst sagt enorm då den fullständiga och sanna lycka, frid och harmoni INTE kan uppnås utan den.
Människan har haft många existenser och som konsekvens har framsteg och utveckling gjorts. Varje ny existens är en fortsättning av de föregående existenserna, liksom olika kapitel i en bok. Oavsett om inkarnerad eller desinkarnerad är Anden i sitt nuvarande tillstånd summan av allt som den gjort, upplevt och byggt upp. Utifrån detta perspektiv är existensen eller icke existensen av en tro, hur naturligt eller onaturligt denna egenskap kan uppstå eller utvecklas hos en människa inget annat än resultatet av människans nuvarande andliga utveckling. Vad man tror på, hur långt man har kommit eller är villig att investera i uppbyggnaden av tron är helt individuellt samt kopplad till användningen av människans fria vilja. Arbetet med att upptäcka och utveckla den sanna tron är dock ålagda alla människor, och eftersom den egentligen är ett andligt behov, kommer tron förr eller senare att fulländas.
Spiritismen lär människan att utvidga sin syn på Guds skapelse, på universum och allt och alla i den. Med hjälp av Spiritismens ljus börjar man identifiera en gemensam linje eller helhet i vissa krafter, tillstånd och principer trots att dessa kan delas upp i två ytterligheter. Dessa ytterligheter bör dock närma sig, förena sig, och komplettera varandra i och med de är en del av en och samma helhet. Intelligens och känslor, intellekt och moral, religion och vetenskap, det materiella och andliga elementet, de fysiska och moraliska lagarna, är alla exempel på några av dessa ytterligheter som egentligen är en del av samma helhet med givna beröringspunkter. Ett annat exempel på detta är tron och förnuftet vilka Spiritismen visar är ämnade att komplettera och ge varandra ömsesidig stöd. Spiritismen förenar vetenskap, filosofi och religion (i dess sanna betydelse) i en och samma helhet och på så sätt hjälper mänskligheten framåt i sin utveckling mot fullkomligheten och starten på en ny era.
Tron kan vara blind eller rationell. Den blinda tron stödjer sig på dogmer och/eller heliga skrifters principer vilka accepteras utan att ifrågasättas eller granskas. Spiritismen däremot, inbjuder och uppmuntrar en att bygga upp och utveckla en rationell tro. Den rationella tron lägger grunden till en övertygelse. Vi övertygas endast av det som vi intellektuellt förstår och/eller det som vi kan relatera känslomässigt till. Tron som leder till övertygelsen skapar tillit. Denna tillit som tron uppväcker och understöder kan riktas mot något eller någon som man inte nödvändigtvis kan fullständigt se, känna eller begripa. För att uppnå detta tillstånd av tro, övertygelse och tillit, fordras det en viss intellektuell och moralisk utvecklingsnivå grundad på intellektuella och känslomässiga erfarenheter och mognad. Alla kan och ska förr eller senare uppnå detta tillstånd. Det är dock upp till var och en att avgöra när, hur och hur lång denna process blir.
Genom att lyfta undan slöjan som fanns över många djupa och väsentliga frågor rörande universums lagar, mänsklighetens natur och Guds egenskaper, bidrar Spiritismen till både vår intellektuella och moraliska utveckling. När man förstår att man är en inkarnerad ande i en fysisk kropp, att man är så långt ifrån den moraliska och intellektuella perfektionen som man är ämnad att uppnå, uppväcks det inom en själv en känsla av ödmjukhet. Man förstår att man i ens nuvarande utvecklingsnivå och tillstånd inte är kapabel att fullständigt se, uppleva eller begripa en stor del av verkligheten som omger en, en verklighet som sträcker sig bortom det materiella/fysiska elementet i universum. Man förstår att människorna på Jorden endast omfattar en mycket liten andel av mänskligheten. Man förstår att Gud inte visar sig för våra ögon, utan Han manifesterar sin visdom och intelligens i sina verk, lika mycket som Han ständigt manifesterar i våra liv sin kärlek, godhet och barmhärtighet. Det fordras alltså föreningen av intelligens och känslor, intellekt och moral, hjärnan och hjärtat för att lära känna och verkligen tro på Gud.
Utöver den intellektuella påverkan som Spiritismen har i våra liv, leder Spiritismen oss framför allt på en väg av oundvikliga moraliska och känslomässiga förändringar och förbättringar. Därmed främjar Spiritismen uppbyggnaden av en orubblig tro som både berör hjärtat och kan granskas, begripas och accepteras av förnuftet. Endast en sådan tro kan i evigheten vägleda människan och skapa de nödvändiga förutsättningarna så att den kan utveckla de sublima potentialer som den har inom sig. Endast som en naturlig konsekvens av en sådan tro kommer människorna att kunna skapa riktig fred, lycka och välmående i världen.