Hur ser du på din inre verklighet avseende din innerliga natur? Hur betraktar du din yttre verklighet? Påverkar din egen inramning av verkligheten dig själv eller ditt liv på något sätt? Hur stor del av din egen verklighetsuppfattning kommer verkligen från dig själv? Finns det en allmän och utbredd livsåskådning i samhället? Om så är fallet hur stort inflyttande har den på samhället samt skapar den en gynnsam grund för lycka och fred att frodas? Kan Spiritismen hjälpa mig att omvärdera och omdefiniera mina perspektiv och på så sätt bidra till en existens med mera frid, meningsfullhet och lycka? Dessa och andra relaterade frågor tänker vi reflektera över i denna text.
Som en fri, intelligent och självmedveten varelse har varje människa förmågan att se på sig själv samt världen den lever i utifrån ett eget och unikt perspektiv. Detta unika perspektiv skapar en kontext, ett ramverk för människans existens, liksom historian i en bok skapar kontexten för karaktären i den. I själva processen med att skapa denna individuella kontext har människan till sitt förfogande sin intelligens och sina känslor. Omgivningen utövar dock en mycket stor påverkan i denna skapandeprocess, först från människans egen familj, och sedan från samhället hon lever i.
Vår tids mest dominerande perspektiv och därmed rådande kontext är materialismen. Materialismen har i över 200 år fått ett allt större fäste hos människorna och som konsekvens i samhället. Materialismens spår kan ses överallt. Materialismen utgår ifrån att allt som existerar i universum är materiellt och utesluter därmed allt som är transcendent materien. Som en konsekvens av det, påverkad av den materialistiska världsåskådningen, ser människan på sig själv som en materiell varelse definierad av en materiell kropp på tillfälligt vistelse i en lika uteslutande materiell värld som henne själv. Utöver materien existerar alltså inget i denna livsåskådning, utan allt reduceras till materien. Utan att erkänna existensen av en annan verklighetsdimension än den materiella, fokuserar människan all sin energi, uppmärksamhet och ansträngningar i intressen kopplade till det materiella livet.
Under tiden som materialismen varit den dominerande kontext och perspektiv har mänskligheten gjort utan tvekan enorma intellektuella framgångar. Dessa framgångar har lett till enorma förbättringar samt utveckling i människornas levnadsstandard och livskvalitet. Människorna har, utifrån ett materiellt perspektiv, aldrig haft det bättre. Men trots dessa enorma materiella framgångar och utveckling hur mår människorna idag egentligen? Om materialismen verkligen hade rätt i sina premisser och inget annat än materien existerade borde inte människorna vara som lyckligaste idag när så stora intellektuella och materiella framsteg uppnåtts? Borde inte människorna finnas, åtminstone i den delen av världen där materialismen uppnått mest, de bästa förutsättningarna för en lycklig och meningsfull tillvaro? Är det verkligen så? Låt oss titta på en del av verkligheten och samhällsutvecklingen i Sverige och försöka svara på det:
Förekomsten av olika former av psykisk ohälsa är mycket utbredd och kryper allt längre ner i åldrarna.
Enligt svensk statisk från Folkhälsomyndigheten begick drygt 1200 personer självmord år 2022 och drygt 11 000 personer vårdades i samband med ett självmordsförsök eller självdestruktiv handling år 2021.
Kriminaliteten bredder sig i Sverige, inklusive bland barn och tonåringar som kommit till att bli både offer och förövare.
Likgiltigheten gentemot människoliv har nått en skrämmande nivå vilket visar sig i form av både mord och våldsbrott.
Splittring och intolerans präglar människorna och samhällsklimatet.
Korruptionen tar sig in i institutioner som brukade vara förskonade från det.
Mäns våld mot kvinnor och våldtäkter är ett mycket stort och växande problem.
Listan ovan skulle dessvärre kunna göras längre. Man kan dock fråga sig om denna samhällsutveckling och tillstånd verkligen har något samband med materialismen eller om det har andra orsaker. Låt oss, med hjälpen av Spiritismen, försöka besvara den frågan genom att hämta de tre första paragraferna av boken “Evangeliet enligt Spiritismen” (kapitel II, stycke 5) med titeln “Ett sätt att betrakta”:
“Den tydliga och uppenbara insikten om det kommande livet skapar en orubblig tro på framtiden. Denna tro har mycket viktiga följder för människans moraliska uppfostran, genom att den fullständigt ändrar hennes sätt att se på jordelivet. För den människan som kan föreställa sig det andliga livet som är oändlig, är det materiella livet bara en övergång, en kort vistelse i ett otacksamt land. Livets skiften och vedermödor är för henne bara tillfälliga hinder som hon med tålamod övervinner eftersom hon vet att de är av kort varaktighet och skall följas av ett lyckligare tillstånd. Döden innebär för henne inget avskräckande. Den är för henne inte längre porten till förintelsen utan till befrielsen som för den förvisade öppnar inträdet till ett liv av lycka och frid. Hon tar livets bekymmer med större förtröstan eftersom hon vet att hon befinner sig i en temporär belägenhet. Följden för henne blir ett sinneslugn som mildrar livets bitterhet.”
I texten ovan blir det uppenbart att Spiritismens undervisning förmår människan att radikalt förändra sin verklighetsuppfattning och livets tidshorisont. Spiritismens undervisning bidrar till människans intellektuella och moraliska utveckling då Spiritismen, till skillnad från materialismen, hjälper människan att betrakta sig själv och allt runt omkring sig både i en andlig och materiell kontext. I denna nya kontext finner människan styrka, mod och frid, vilket lägger grunden till en mera meningsfull och lyckligare tillvaro. Allt förändras när människan förmås att lyfta upp blicken från den korta och tidsviss bittra fysiska existens och börjar i stället beskåda en lång förfluten bakom sig samt en oändlig framtid framför sig. Människan känner sig inte längre som slumpens verk, utan hon förstår att hon är i sin essens en oändlig ande som är tillfälligt inkarnerad på Jorden med ett högre ändamål: att utvecklas intellektuellt och moraliskt.
I de följande två paragraferna, fortfarande i stycke 5, skildrar Spiritismen materialismens oundvikliga konsekvenser i människans liv:
“Av den enkla orsaken att människan tvivlar på det kommande livet fokuserar hon alla sina tankar på det jordiska livet. Hon är osäker på framtiden och därför fäster hon uteslutande vikt vid det nuvarande livet. Hon ser inte mer dyrbara skatter än jordens och därför liknar hon ett barn som ingenting ser utom sina leksaker. Hon gör allt möjligt för att förvärva jordens skatter. Den minsta förlust i detta avseende är för henne ett svidande nederlag. En missräkning, ett sviket hopp, en otillfredsställd äregirighet, en oförrätt, sårat högmod eller sårad fåfänga ger henne många plågor och förorsakar en ständig ängslan och därmed skapar hon frivilligt och oupphörligt sina verkliga kval. Allt omkring henne antar väldiga proportioner eftersom hon väljer sin referensram utifrån jordelivet i vars mitt hon befinner sig. Olyckan som drabbar henne, liksom lyckan som andra har, allt får stora proportioner i hennes ögon. På samma sätt som för den människa som befinner sig i en stad och allt omkring henne verkar stort, både individerna i upphöjd ställning samt monument. Men går hon upp på ett berg så ter sig personerna och allt annat smått.
Så är det även för människan som betraktar jordelivet från det kommande livets synvinkel. Mänskligheten såväl som himlavalvets stjärnor, allt försvinner i den oändliga rymden. Hon märker att stora och små ser ut som myror under en jordtorva. Hon upptäcker att proletärer och potentater är av samma snitt och hon beklagar dessa förgängliga varelser som gör sig så mycket bekymmer för att uppnå en ställning som är så föga upplyftande för dem och som de kommer att behålla för så kort tid. Den betydelse som människan fäster vid jordiska ägodelar står sålunda alltid i omvänt förhållande till hennes tro på ett kommande liv.”
Det framgår så tydligt av texten ovan, en text som för övrigt skrevs för cirka 160 år sedan trots att den är så aktuell, hur mycket människan och hennes liv präglas av den materialistiska livsåskådningen. Anledningen till denna påverka beror på bland annat att materialismen stimulerar oundvikligen högmodet och egoismen, laster som sprider sig överallt och är källan till så mycket olycka, misär och lidande. Materialismen skapar därmed en mycket gynnsam grund, både inom människan och samhället, för etablering och utveckling av högmodet och egoismen, vilka är motsatserna till ödmjukheten och barmhärtigheten. Spiritismen utvecklar vår förståelse kring högmodet i bland annat boken “Evangeliet enligt Spiritismen” (kap. VII, stycke 11) med titel “Högmod och ödmjukhet” i ett meddelande från en högre utvecklad ande. Nedan följer endast några få rader av meddelandet:
“Ödmjukhet är en mycket bortglömd dygd bland er. Ni följer föga de betydelsefulla exempel som blivit er givna. Är det möjligt att vara barmhärtiga mot er nästa utan ödmjukhet? Oh! Det kan ni inte, för ödmjukheten gör alla människor jämlika, upplyser om att alla är bröder och systrar ämnade att bistå varandra. Ödmjukheten vägleder människan till det goda.”
På samma kapitel, stycke 12, kan man läsa ett annat andligt meddelande (återigen endast några få rader av meddelandet):
“Människor, varför klagar ni över de olyckor som ni själva skapat? Ni har inte tagit hänsyn till Kristus heliga och gudomliga moral. Förundra er inte över att ondskans bägare har flödat över överallt.
Lidandet blir allmänt utbrett. Vem bär skulden om inte ni själva eftersom ni oupphörligt söker krossa varandra? Ni kan inte vara lyckliga utan ömsesidig välvilja, och hur kan välvilja stå tillsammans med högmod? Högmodet är roten och upphovet till alla era olyckor. Var fast beslutna att utrota det om ni inte vill se dess sorgliga följder sträcka ut sig i oändlighet. Ett enda medel erbjuds er för att utrota högmodet och detta medel är ofelbar. Ni måste som det enda rättesnöret för ert uppförande hålla er till Kristus lag som ni ofta förkastar eller förfalskar genom falska tolkningar. “
Två saker blir tydliga av texterna om högmodet ovan: den första är att högmodet är oförenligt med ett välmående, välfungerande och harmoniskt samhälle. Den andra är att en korrekt tolkning och tillämpning av Kristus moral, en moral som är grundad på den renaste och mest sublima ödmjukhet och barmhärtighet, är det enda och säkra sätt att utrota högmodet. I detta avseende är Spiritismens bidrag till mänskligheten ojämförlig då den förtydligar Kristus sanna moral och utvecklar hans lära. Drivna av högmodet kommer människorna aldrig kunna skapa de nödvändiga förutsättningar för lycka och frid inom sig själva eller fred och harmoni i världen. Materialismen har alltså ett enormt inflyttande i skapandet, bevarandet och utbredning av högmodet. Materialismen skapar en kontext där livet begränsas till det korta intervallet mellan födseln och döden. I denna kontext har människorna varken någon djupare relation till varandra eller några ömsesidiga moraliska skyldigheter. En objektiv grund för en högre moral och solidaritet existerar inte i materialismens kontext, eftersom utan existensen av Gud blir moralen subjektiv, allt blir en fråga om egna preferenser och tolkningar. I den materialistiska kontexten ser människan inga andra intressen än sina egna vilket ger upphov till egoismen, vilket är den andra enorma orsaken till så mycket lidande, misär och olycka. Det är därmed mycket viktigt att reflektera över egoismen. Låt oss göra det genom att hämta några rader ur boken “Andarnas bok” (kap. XII, del 3):
913. Vilken av lasterna kan man anse som roten till alla andra?
“Vi har redan sagt många gånger att det är egoismen. Ifrån den kommer allt ont. Studera alla laster och ni kommer att se, att på botten av dem alla befinner sig egoismen. Hur mycket ni än bekämpar dem kommer ni inte att kunna utrota dem, så länge som ni inte angriper det onda i dess rot, så länge som ni inte tillintetgör orsaken. Må alla era ansträngningar sträva mot detta mål, ty där befinner sig samhällets verkliga sjukdom. Den som redan i detta liv vill närma sig den moraliska fullkomningen, bör rycka upp ur sitt hjärta varje känsla av egoismen, ty egoismen är oförenlig med rättvisan, kärleken och barmhärtigheten. Den ödelägger effekten av alla andra egenskaper.”
914. Då egoismen är grundad på känslan av intresse för den egna personen, förefaller det mycket svårt att helt utrota den ur människans hjärta. Kan man lyckas med det?
“I den mån som människorna blir upplysta om de andliga tingen, fäster de mindre vikt vid de materiella. Det är också nödvändigt att reformera de mänskliga institutionerna, som underhåller den och uppeggar den. Detta beror på uppfostran.”
916. Men, i stället för att minska, växer egoismen med civilisationen, som tycks sporra den och vidmakthålla den. Hur skall orsaken kunna förstöra effekten?
“Ju större det onda är desto avskyvärdare visar det sig. Det kommer att fordras att egoismen ger upphov till mycket ont för att man ska förstå nödvändigheten av att utrota den. Då människorna befriat sig från denna egoism som behärskar dem, kommer de att leva som bröder och inte alls göra varandra illa, utan hjälpa varandra inbördes, drivna av ömsesidig solidaritetskänsla. Då kommer den starke att vara ett stöd för den svage och inte en förtryckare, och ingen människa kommer längre att sakna livets nödtorft, eftersom alla kommer att praktisera rättvisans lag. Det är det godas rike, som Andarna fått i uppdrag att förbereda.”
917. Vad finns det för medel för att göra slut på egoismen?
“Av alla mänskliga defekter är det ingen som är så svårt att utrota som egoismen, eftersom den beror på materiens inflytande, från vilket människan, ännu alltför nära sin begynnelse, inte har kunnat befria sig. Allt bidrar till att behålla detta inflyttande, människans lagar, hennes samhällsorganisation, hennes uppfostran. Egoismen kommer att försvagas, allteftersom det moraliska livet blir förhärskande över det materiella livet, och framför allt tack vare den kunskapen som Spiritismen ger er om ert verkliga framtida tillstånd, alltså inte förvrängt genom allegoriska sagor. När Spiritismen, väl förstådd, blivit identifierad med sedvänjorna och trosåskådningarna, kommer den förvandla vanor, bruk och sociala relationer. Egoismen är grundad på personlighetens betydelse. Men Spiritismen, väl förstådd, jag upprepar, lär oss att se tingens från en synpunkt så hög, att känslan av personlighet i viss grad försvinner inför oändligheten. Genom att helt förinta denna betydelse, eller åtminstone att ta den för vad den är, bekämpar den nödvändigtvis egoismen …”
Under materialismens inflytelse har mänskligheten gjort enorma intellektuella framsteg. Drivna av materiella intressen och med hjälp av sin intellektuella förmåga har människorna skapat fantastiska uppfinningar som påverkat det materiella livet till det bättre. Det fysiska livets livskvalitet och dess livslängd har ökat avsevärt. Trots alla dessa uppenbara framsteg, förbättringar och utveckling visar mänsklighetens verklighet och utveckling att materialismen är oförmögen att vägleda individerna mot ett inre tillstånd av lycka och frid, då ett sådant tillstånd endast kan uppnås om man inkluderar och prioriterar det andliga och moraliska elementet framför det materiella. Alltmedan materialismen förbättrar människans materiella tillvaro lämnar den oundvikligen efter sig en allt större känsla av tomhet i människans hjärta och samvete, då den reducerar människan till något hon inte är och förbiser hennes viktigaste behov, ändamål och förpliktelser.
I en större skala visar sig materialismen också oförmögen att vägleda världens olika institutioner mot sina riktiga ändamål, vilka är att verka för allas bästa och bygga upp, både inom och över landsgränserna, ett tillstånd av broderskap, solidaritet och fred. Hur kan materialismen skapa i dessa institutioner de rätta förutsättningar för ett sådant tillstånd när det fordras för att uppnå det ödmjukhet, kärlek och moraliska värderingar? Nej, det kan den inte då den kontinuerligt upplivar och stimulerar högmodet och egoismen hos människorna i dessa institutioner.
Hur kan intelligensen ensamt, hur högutvecklad den än är, vägleda mänskligheten framåt utan stödet och vägledningen som härstammar från en högre moral? Det kan den inte. Bevisen på det finns bland annat i de otaliga fruktansvärda uppfinningar och handlingar som intelligensen utan vägledningen av moralen är upphov till.
För att sann lycka, frid och fred ska bli verkliga i världen fordras det därmed något som materialismen inte kan ge, nämligen en transcendent grund, en kontext och perspektiv där moraliska värderingar och moraliska förpliktelser kan naturligt blomstra. I denna transcendenta grund förenas det materiella och det andliga som två helt naturliga element av en och samma verklighet. Människan lär sig i denna kontext att förstå den korrekta betydelsen och ändamål som dessa element och dess olika delar har och kan därmed tilldela ett proportionerligt värde till var och en av dem. För att denna grund ska bli en verklighet fordras det en rationell kontext och perspektiv, som både tilltalar människans förnuft och hjärta. Människan behöver förstå bland annat vad hon är, vad hon gör på jorden, varför det finns så mycket lidande, vad som händer efter döden, Gud och hans egenskaper samt vilka natur och moraliska lagar som råder i universum. Spiritismen är ämnad att vägleda mänskligheten i framtagandet och etablering av en sådan grund, med start inom var och ens hjärta och förnuft, då sann och beständig förändring kommer inifrån. Spiritismens ljus riktar sig mot alla människor, oavsett religion eller nationalitet, då den upplyser och utvecklar människans förståelse kring universella sanningar. Spiritismen förser människorna med de nödvändiga kunskaper och verktygen så att var och en kan i sitt förstånd och hjärta bygga upp en gynnsam grund där ödmjukhet, kärlek och en rationell tro kan blomstra. Med denna nya och sublima grunden vägleder Spiritismen mänskligheten mot en ny era. En era där människans intellektuella och moraliska förmågor samarbetar och stöttar varandra i perfekt harmoni, vilket förmår henne att alltid handla enligt kärlekens, barmhärtighetens och rättvisans principer såsom Kristus lärt oss. Vid detta läge kommer lycka, frid och fred att sluta att vara en utopi och bli den nya verkligheten.