Spiritismen är inte ett människoverk. Den är resultatet av ett arbete som har sitt ursprung i order och föreskrifter av högre utvecklade andar, då dessa i egenskap av Guds tjänare och ombud för dennes vilja, fått uppdraget att fastställa grunderna till en vetenskap och rationell filosofi med oundvikliga moraliska konsekvenser. Uppdragets sublima ändamål var att, genom Spiritismen, vägleda och upplysa människorna och på så sätt öppna ett nytt tidsskede för mänsklighetens förnyelse. För att förverkliga de högre andarnas arbete på Jorden fordrades en inkarnerad Ande, någon som var i stånd att genomföra det. Denna människa hette Hippolyte Léon Denizard Rivail, senare känd med pseudonym Allan Kardec. Under de sista 15 år av sitt liv, studerade, observerade och samlade Allan Kardec ihop de högre andarnas undervisning. Med en beundransvärd ihärdighet, ödmjukhet och sund förnuft, under konstant uppsyn, inspiration och vägledning från dessa högre utvecklade andar, kodifierade (sammanställde) han deras lärosatser på ett metodiskt och pedagogiskt sätt.
Spiritismen har inte svar på alla frågor som man må ha, men den har svaren till några av människans viktigaste frågor. Sådana frågor som verkligen berör en på djupt, frågeställningar som funnits sedan mänsklighetens begynnelse. Med hjälp av dessa svar förändras radikalt människans verklighetsuppfattning och som konsekvens hur man lever sitt liv, vad man tänker, känner och hur man förhåller sig till allt och alla.
Spiritismen har inte kommit för att bespara människan arbetet att forska, studera och leta efter svaren på de flesta frågor som är ålagda människan att finna svar på, och på så sätt utveckla sin intelligens och sina förmågor. Spiritismen kan dock, med hjälp av ljuset som den kastar över människans förstånd och moral, på ett ojämförligt sätt, vägleda och stötta människorna i detta arbete.
Spiritismen kan inte få människans nuvarande hinder, svårigheter och utmaningar att försvinna, men den kan hjälpa människan att identifiera en logisk och rättvis orsak i dess ursprung samt ett nyttigt ändamål i dess verkningar. Med Spiritismens hjälp kan människan börja se och förstå det pedagogiska innehållet som dessa prövningar innehåller, själva syftet med dem, och som konsekvens kan den sträva efter att lära sig utav dem och utvecklas. Dessutom inger Spiritismen människan styrka, stöd, tröst och vägledning som i sin tur hjälper den att, på bästa sätt, hantera och övervinna dessa prövningar när det är möjligt, samt att uthärda dessa med mod och resignation när inget annat kan göras. När Spiritismens budskap verkligen upptas av hjärtat och förståndet, börjar människan tänka, känna och handla på ett sådant sätt, att man besparar sig många nya svårigheter och lidande som annars skulle blivit till ifall människan inte förändrat sitt beteende till det bättre.
Spiritismen kan inte övertyga alla människor som kommer i kontakt med den om sanningshalten i dess vetenskap och filosofi. I stället lägger Spiritismen fram sitt budskap i dager och gör det tillgängligt för de som frivilligt och på egen initiativ vill lära känna och studera den. Spiritismen är mycket tydlig med att de andliga fenomen (manifestationer) endast fordrar ögon att observera med, medan för Spiritismens väsentliga del (filosofi och moraliska konsekvenser) krävs det en viss grad av känslighet, som kan kallas “den moraliska sinnets mognad”. Denna mognad är oberoende av ålder och kunskap eftersom den är förknippad med den andliga utvecklingen hos människan, dock utan att för den delen vara otillgänglig för vem som helst som uppriktigt närmar sig den med ett öppet hjärta och sinne samt utan förutfattade meningar, då Spiritismen i sina grunder är en rationell och tydlig lära. Spiritismen leder till en förnuftig tro som stödjer sig på fakta och logik. Man tror eftersom man är övertygad och man är övertygad endast när man förstår.
På tal om tro låt oss avsluta denna reflektion med ett passande citat från Thomas Aquinas:
“Till den som har tro är ingen förklaring nödvändig. Till en utan tro är ingen förklaring möjlig.”