- Varför har livet så många inslag av utmaningar, smärtor, besvikelser och kamper?
- Varför denna benägenhet av livet att överraska oss när vi minst anar, frustrera oss i våra säkraste projekt och omkullkasta våra planer?
- Är dessa inslag i livet helt meningslösa, drivna av slumpen, utan vare sig en rättvis orsak eller ett nyttigt ändamål?
Svaret till dessa frågor är att det helt enkelt beror på vilken definition man har av livet.
Utifrån en materialistisk definition av livet är människan och universum produkter av slumpen. Människan består endast av en materiell och dödlig kropp dömd att återgå till samma intet som hon kommer ifrån efter en mycket kort vistelse på Jorden. Själva Jorden är en obetydlig planet som råkar ha förutsättningar för människoliv i en annars uteslutande materiell och livlös universum. Utifrån denna materialistiska och reduktionistiska synvinkel saknar livet någon mening, för hur kan det finnas någon som helst mening i slumpens verk? Nej, i slumpen kan ingen mening finnas, inga orsaker eller ändamål, endast en fullständigt meningslös kedja av händelser. För att mening och ändamål ska finnas fordras nämligen det som slumpen saknar: intelligens, fri vilja och makten att agera.
Om man istället betraktar livet utifrån Spiritismens definition blir svaret ett helt annat. Spiritismen begränsar sig inte till det materiella elementet i livet och universum utan den tar hänsyn till ytterligare två andra mycket viktiga element, nämligen det andliga elementet och upphovsmannen till både det materiella och andliga elementet som vi kan kalla Gud, Skaparen eller något annat namn, så länge vi förstår vad vi menar. Utifrån Spiritismens definition av livet är många inslag och företeelser i livet mekanismer som har mycket specifika och nyttiga ändamål, nämligen vår egen andliga utveckling, likaså deras orsaker har en rättvis och god orsak eftersom Gud är själva definition av rättvisa och godhet. Enligt Spiritismen är människan i egentlig mening en Ande skapad enkel och okunnig, försedd med en fri vilja och med fullkomligheten som slutmål. För att avancera mot fullkomligheten måste Anden genomgå otaliga fysiska existenser så kallade inkarnationer och i dessa göra moraliska och intellektuella framsteg tills den uppnått den högsta grad av moralisk och intellektuell utveckling. När detta inträffar behöver Anden inte längre reinkarnera.
Under dessa otaliga existenser kan Anden p.g.a. sin fria vilja stagnera eller utvecklas och som resultat, allteftersom hennes vilja och handlingar, uppnå en högre grad av utveckling. Anden måste utveckla de moraliska dygderna för att avancera mot fullkomningen och bland dessa dygder finns ödmjukheten och barmhärtigheten i centrum. Anden kan dock låta sig domineras av de två största moraliska lasterna, nämligen egoismen och högmodet, som är motsatser till dygderna som vi nyss nämnde. När detta händer fordras det mekanismer i Guds lag för att Anden ska identifiera sina misstag , ändra sin inställning och återfinna den rätta väg.
För att bättre förstå detta så viktiga ämne kommer jag i fortsättning läsa ett kort andligt meddelande som har varit inspirationskällan till denna video. Detta meddelande har jag fått genom psykografi och i det behandlas och utvecklas detta ämne utifrån en Andens position och synvinkel i andevärlden. Så här lyder det:
“Varför har livet så många inslag av utmaningar, smärtor, besvikelser och kamper? Varför denna benägenhet av livet att överraska oss när vi minst anar, frustrera oss i våra säkraste projekt och kasta oss ner i de mest oväntade avgrunder? Av en enkel anledning: framsteg. Hur går man framåt utan att lida? Hur kan vi vakna ur sömnen av själviskhet och högmodet utan smärta? Ingenting kan bearbetas när arbetstagaren är omedveten om behovet av att arbeta. Inget arbete görs när arbetet presenteras för arbetaren men han inte tar vara på det. Nej, Herren har kallat oss alla i årtusenden, och vi har i vår tur flytt ifrån hans kallelse och vägrat hans inbjudan. Varför då beklaga när smärtan knackar på vår dörr och försöker väcka oss från medvetandets tunga sömn till ett högre tillstånd av klarhet över de riktiga värdena och den sanna meningen med vår egen existens och universums syfte?
Vi kan inte förbli i andlig barndom för alltid. Uppmaningarna hörs och känns ständigt och överallt, men vi stänger oss i vår egen själviskhet och dåraktiga fåfänga grundad i ett högmod som utvecklats så länge att vi väldigt ofta inte drar nytta av de välsignelser som kommer till oss som en läkare som presenterar sig för en patient i nöd.
Vi kan ha ett sinne som är främmande för alla plikter och ett hjärta som är förhärdat av egoismen. Vi kan ha vår vilja riktad mot oss själva för att tillfredsställa våra underlägsna önskningar. Vi kan göra så många saker, men vi kan inte befria oss från konsekvenserna av våra egna handlingar.
För att livet ska vara fritt från smärta, lidande, besvikelser och obehag måste man först och främst förstå sig på livet. Om man förstår sig på livet kommer ingenting i det att komma som en överraskning och det som händer oss på grund av vår egen hänsynslöshet inte längre att hända. Tvärtom kommer en ny verklighet att bli till. Genom att plantera nya frön kommer nya frukter att skördas. Så som man sår får man skörda. Låt ingen överraskas av denna princip längre.
Låt oss alla vakna! Herren har kallat oss i årtusenden. Låt oss sluta ignorera honom, låt oss lyssna till hans ljuva och gudomliga röst, låt oss anpassa oss till hans exempel och göra hans vilja så att vårt liv, till skillnad från nu, omvandlas till en unik möjlighet till aktivt arbete i och för det goda, ett liv som man verkligen tar vara på och är tacksam över.“