Om vi tänker efter inser vi att perspektiv har en enorm betydelse i vårt liv. Låt oss först definiera vad vi menar med perspektiv i detta inlägg: en synvinkel från vilken man betraktar sig själv, andra eller något.
Få saker har en större och mer direkt påverkan i vårt känslo- och tankeliv, handlingar samt allt och alla runt omkring oss. Om vi letar efter källan till våra tankar, känslor och attityder i livet, oavsett hur dessa uttrycker sig, finner vi alltid våra perspektiv. Det är ju just våra perspektiv som får oss att betrakta saker och ting på ett visst sätt, oavsett om dessa ting finns inom eller utom oss själva. Vårt agerande blir därefter en direkt konsekvens av dessa perspektiv. Därför kan två människor som går igenom likadana situationer i livet ha helt olika upplevelser och agerande då dessa är direkt påverkade och resultatet av deras egna perspektiv. Det finns många ting och företeelser i livet som vi inte har kontroll över och kan därmed inte påverka. Däremot hur vi betraktar dessa, hur dessa påverkar oss, det har vi total makt och kontroll över med hjälp av våra perspektiv. Det är därför av ytterst vikt att reflektera över dem.
Vem som helst kan förstå hur objekt ser mindre eller större ut beroende på från vilket avstånd vi betraktar dem, m.a.o. från vilket perspektiv dessa observeras. Alla stora objekt såsom byggnader och fartyg men även stora landskap ser endast stora ut för att vi brukar betrakta dessa från markytan. Om vi sitter på ett flygplan 10 000 meter uppe i luften och tittar ner ser dessa objekt väldigt små ut. Perspektiv påverkar oss dock på så många andra sätt. Vissa är enkla att förstå och relatera till såsom flygplansexemplet ovan. Andra är mindre uppenbara vid en ytlig analys. Vi kommer i detta inlägg att fokusera på ett av dessa till synes mindre uppenbara perspektiv som dock har direkta och väldigt stora konsekvenser i vårt liv. Vi kommer att utgå ifrån konkreta aspekter av livet som alla kan relatera till, samtidigt som vi ur Spiritismens doktrin inhämtar kunskaper och vägledning.
Det fösta perspektivet som är centralt i vårt liv är hur vi betraktar själva livet. Vi tänker dela upp detta i två frågor:
Fråga 1: Finns det någon mening med livet?
Fråga 2: Finns det någon mening med mitt liv?
Fråga 1 är en av de äldsta frågor som finns i mänsklighetens historia. Det är därför inte förvånansvärt att otaliga människor i alla epoker och platser har ställt sig denna fråga och försökt besvara den. Olika teorier och förklaringar har utarbetas och presenterats. Trots att en överenskommelse kring denna fråga aldrig nåtts (ännu) har frågan alltid funnits där och det är svårt, om ens möjligt, att finna någon som under sin livstid aldrig ställt sig denna fråga.
Fråga 2 är nästan identisk fråga 1 men den har en helt annan innebörd. Medan i den första frågan syftar man på livet som en naturlig företeelse gällande alla individer i en mycket större kontext, där man är en inkluderande del i universum och även har en möjlig roll i den, syftar man i den andra frågeställning på meningen som den enskilda individen tilldelar sitt eget liv. I den första frågan är det inte upp till individen att vare sig bestämma eller påverka denna mening, utan den är vad den är. Liksom naturlagarna står individen helt maktlös inför den och kan inget annat göra än underkasta sig och, om den så önskar, försöka förstå och förhålla sig på bästa sätt med den. Den andra frågan är dock av en annan karaktär. Individen har ensam makt att tilldela sitt eget liv den mening som den själv vill (även negationen av mening är en mening i sig).
Hur man svarar på fråga 1 brukar starkt påverka (om inte helt avgöra) hur man svarar på fråga 2. Om man t.ex. är övertygad att livet har en objektiv mening, oberoende av sig själv alltså, blir det naturligt att man strävar efter att leva ett liv i överenstämmelse med denna objektiva mening. Om man däremot anser att livet saknar objektiv mening brukar man helt på egen hand tilldela sitt liv en helt unik och personligt anpassad mening. I båda fallen är svaren på fråga 1 och 2 en direkt konsekvens av ens egna perspektiv.
Spiritismen har i avseende på fråga 1, liksom i så många andra djupa frågor, väldigt mycket att lära oss. De högre Andarnas undervisning har ojämförliga konsekvenser för mänskligheten då de lär oss att betrakta saker och ting från ett helt nytt och annorlunda perspektiv. Vi kan läsa om det bl.a. på boken Evangeliet enligt Spiritismen (Kap. 2, stycke 5):
“Den tydliga och uppenbara insikten om det kommande livet skapar en orubblig tro på framtiden. Denna tro har mycket viktiga följder för människans moraliska uppfostran, genom att den fullständigt ändrar hennes sätt att se på jordelivet. För den människan som kan föreställa sig det andliga livet som är oändligt, är det materiella livet bara en övergång, en kort vistelse i ett otacksamt land. Livets skiften och vedermödor är för henne bara tillfälliga hinder som hon med tålamod övervinner eftersom hon vet att de är av kort varaktighet och ska följas av ett lyckligare tillstånd…Hon tar livets bekymmer med större förtröstan eftersom hon vet att hon befinner sig i en temporär belägenhet. Följden för henne blir ett sinneslugn som mildrar livets bitterhet.
Av den enkla orsaken att människan tvivlar på det kommande livet fokuserar hon alla sina tankar på det jordiska livet. Hon är osäker på framtiden och därför fäster hon uteslutande vikt vid det nuvarande livet…Hon gör allt möjligt för att förvärva jordens skatter. Den minsta förlust i detta avseende är för henne ett svidande nederlag. En missräkning, ett sviket hopp, en otillfredsställd äregirighet, en oförrätt, sårat högmod eller sårad fåfänga ger henne många plågor och förorsakar en ständig ängslan och därmed skapar hon frivilligt och oupphörligt sina verkliga kval. Allt omkring henne antar väldiga proportioner eftersom hon väljer sin referensram utifrån jordelivet i vars mitt hon befinner sig…Men går hon på ett berg så ter sig personerna och allt annat smått.
Så är det även med den människa som betraktar jordelivet från det kommande livets synvinkel….Den betydelsen som människan fäster vid jordiska ägodelar står sålunda alltid i omvänt förhållande till hennes tro på ett kommande liv.”
Genom att förtydliga och utveckla vår förståelse i frågor såsom universums andliga elementet, den andliga världens existens och dess ständiga relationer med den fysiska världen, själens odödlighet och reinkarnationsläran lägger Spiritismen fram grunden till en förnuftig och rationell övertygelse som radikalt förändrar det perspektivet från vilket vi betraktar oss själva, andra människor, vårt eget liv och allting i det.
Är det inte genom nya kunskaper och erfarenheter som vi förmår oss att förändra våra perspektiv i livet? En och samma människa förändrar sina perspektiv väldigt många gånger under livet. Som barn, tonåren och vuxen har vi generellt sett olika perspektiv på samma ting som ett resultat av vår aktuella grad av mognad och förvärvade kunskaper och erfarenheter. Spiritismen kom vid en tidpunkt då mänskligheten var mogen nog (intellektuellt och moraliskt) för att kunna ta emot och begripa en bredare och djupare undervisning om några av universums mest väsentliga frågor. I den takten som denna undervisning uppfattas rätt av vårt förstånd och hjärta blir våra perspektiv i livet grundligt förändrade.
Spiritismen lär oss att betrakta livet från ett evigt, andligt och reinkarnations orienterad perspektiv. I själen eller Anden finns egentligen vår sanna essens, vår individualitet och därmed källan till livet. Det som vi brukar kalla för liv blir i stället betraktad som en existens bland otaliga fysiska existenser som vi haft i det förflutna samt kommer att fortsätta att ha tills vi uppnått det som alla Andar är avsedda att uppnå, nämligen fullkomligheten. Våra fysiska existenser är nödvändiga tillfällen för vår själ att utvecklas. Det är genom dem som vår själ förvärvar och fördjupar kunskaper och erfarenheter med hjälp av olika missioner, prövningar eller soningar, allteftersom vår aktuella nivå av moralisk och intellektuell utveckling. Betraktad från denna synvinkel får livet en helt annan innebörd. Konsekvenserna som härstammar från denna perspektivförändring är av ojämförliga proportioner. Dessa konsekvenser blir allt mer påtagliga ju mer Spiritismens budskap och principer verkligen finner boning i vårt förstånd samt hjärta. Detta i sin tur förutsätter att vårt förstånd och hjärta verkligen kan anamma Spiritismens doktrin så att den blir så mycket mer än en vag trosåskådning, utan den bör bli en intellektuell och känslomässig personlig inre övertygelse kapabel att förändra oss i våra djupaste grunder. Vi kan läsa om det bl.a. på Evangeliet enligt Spiritismen (Kap. 19, stycke 6 och 7)
“Det är endast den tro som stödjer sig på sanningens grundvalar som har framtiden för sig, eftersom den inte har något att frukta av ljusets sken, då det som är sant i skuggan är lika mycket sant i full dager…Blind tro tillhör inte längre detta sekel. Det är just dogmen om den blinda tron som nuförtiden skapar det största antalet skeptiker, därför att denna tro påtvingar och kräver att människan ger upp mycket viktiga värden: nämligen resonerandet och den fria vilja…Den blinda tron orsakar en vag känsla som ger upphov till tvivel eftersom den inte tillåter undersökning. Den förnuftiga tron som stödjer sig på fakta och logik lämnar inte något dunkelt bakom sig. Man tror eftersom man är övertygad och man är endast övertygad när man förstår. Därför krossas aldrig en sådan tro: Endast en orubblig tro kan möta förnuftet ansikte mot ansikte under alla mänsklighetens epoker.”
Ett annat perspektiv som är starkt relaterat till våra perspektiv på livet (fråga 1 och 2 ovan) är vårt förhållningsätt till livets lidanden, utmaningar och motgångar. Då inslag av lidande, utmaningar och motgångar är så vanligt förekommande i allas liv tänker vi avsluta detta inlägg med en kort reflektion över dem med hjälp av ljuset som Spiritismen kastar över ämnet.
Spiritismen lär oss att de ovan nämnda inslagen som förekommer i vår fysiska existens på jorden kan delas upp i två kategorier. I den första kategorin finner man orsaken till dem i den nuvarande existensen. Vi kan därmed aktivt påverka dem genom vår fria vilja, beslut, handlingar, tankar, känslor, tro, värderingar, prioriteringar osv.. I den andra kategorin finner man orsaken till dessa inslag i tidigare existenser. Vi kan därmed inte påverka dem. Observera dock att, fast vi inte kan påverka dem såsom vi kunde på inslagen i den första kategorin, har vi ALLTID makten att påverka hur dessa påverkar oss beroende på från vilka perspektiv som vi betraktar dem. Till denna andra kategori tillhör bl.a. tiden, när, hur och om vissa händelser inträffar, vad andra människor gör eller inte gör, för att endast nämna några.
Vi kan läsa om det som människan aktivt kan påverka bl.a. på Evangeliet enligt Spiritismen (Kap. 5, stycken 4 och 5):
“Livets påfrestningar är av två slag eller om man så vill har två mycket olika ursprung, som det är av vikt att särskilja. Den ena har sin orsak i det nuvarande livet, den andra härstammar från tidigare liv.
Om man söker upp källan till jordelivets olyckor kommer man finna att många av dessa är en naturlig följd av de drabbade människornas personlighet och uppförande. Hur många människor bär inte själva skuld till sitt fall! Hur många blir inte offer för sin brist på förutseende, sitt högmod och sin ärelystnad! Hur många människor går inte under på grund av brist på ordning och ihärdighet, genom dåligt uppförande eller genom att de inte har haft förstånd att tygla sina begär!…Hur många sjukdomar och krämpor är inte följden av omåttlighet och utsvävningar av olika slag!…Hur många föräldrar blir inte olyckliga genom sina barn eftersom de inte från början stävjat deras dåliga böjelser!
Må var och en som grämer sig över livets motgångar och förvillelser allvarligt fråga sitt samvete. Må de tum för tum stiga ner till själva källan för de olyckor de lider av och de skall få se om de inte nästan alltid kan säga: “Om jag hade gjort eller om jag hade låtit bli att göra det eller det, skulle jag nu inte befinna mig i denna situation.”
Vem skall man anklaga för alla dessa lidande om inte sig själv? Människan är alltså i många fall sin egen olyckas smed…Människan kommer att undvika dem när hon börjar arbeta på sin moraliska såväl som sin intellektuella förbättring.”
Som vi kunde läsa ovan kan människan finna orsaken till de flesta av livets olyckor i konsekvenserna av sina egna handlingar i den nuvarande fysiska existensen. Dessa handlingar är i sin tur direkt påverkade av hennes egna perspektiv, framför allt sådana som är kopplade till hon hur betraktar sig själv, andra, livet och allt annat i det. Med ett annorlunda perspektiv, som leder till påtagliga förändringar i attityd, skulle hon kunna bespara sig så mycket lidande och besvär och i stället lägga grunden till ett mycket lyckligare tillvaro, både i den nuvarande existensen samt i sin framtid som andlig varelse. I Andarnas lära finner man en logisk och rationell grund till en vetenskap och filosofi med oundvikliga moraliska konsekvenser som gör det möjligt för människan att förändra sina perspektiv i grunden och därmed sitt liv.
Vi fortsätter på Evangeliet enligt Spiritismen (Kap. 5, stycken 6) och lär oss mer om lidande som människan inte kan påverka:
“Om det finns olyckor i detta liv som människan själv är den främsta orsaken till finns det dock andra olyckor som hon till synes är fullkomligt oskyldigt till och som tycks drabba henne som ett oundvikligt öde. Dessa olyckor är t.ex. förlusten av älskade och förlusten av de som är familjens stöd…Men det finns ytterligare händelser som inget förutseende hade kunnat förebygga…såsom naturens härjningar och medfödda handikapp. Den finns även olyckor som framför allt berövar människan möjligheten att genom arbete att förvärva sitt livsuppehälle p.g.a. missbildningar, psykisk störning, svagsinthet osv..
De som föds under sådana omständigheter har med säkerhet inte under det här livet gjort någonting som har kunnat förorsaka dem ett så sorgligt levnadsöde…Varför finns det så missgynnade människor medan i deras närhet, under samma tak, i samma familj finns andra som gynnats i alla avseenden?…Hur skall man slutligen tänka om dessa barn som dör i späd ålder och som inte upplevt annat än lidande i livet? Det är frågeställningar som ännu ingen filosofi har kunnat lösa, orimligheter som ännu ingen religion har kunnat rättfärdiga och som skulle vara ett förnekande av Guds godhet, rättvisa och försyn såvida hypotesen skulle vara sann att själen skapas på samma gång som kroppen…
Enligt axiomet att varje verkan har en orsak måste även detta elände vara en verkan som bör ha en orsak och snart man accepterar en rättvis Gud bör även denna orsak vara rättvis. Orsaken som alltid föregår verkan kan i dessa fall inte finnas i det nuvarande livet och bör därför sökas i föregående liv, d.v.s. i en tidigare existens…Man bör dock inte tro att varje lidande som människan är underkastad i denna värld, nödvändigtvis kommer att antyda att ett bestämt fel är begånget. Dessa lidande är ofta bara prövningar som blivit valda av Andar som vill arbeta på sin rening och för att påskynda sitt framåtskridande.”
Beträffande inslagen av lidande, utmaningar och motgångar som vi behandlade ovan bidrar Spiritismen enormt mycket då den radikalt förändrar vad som vi betraktar som lidande, dess orsak och ändamål. Genom de nya perspektiven som befäster sig inom oss tack vare de högre Andarnas undervisning förstår vi att det inte finns någon prövning eller soning som inte har ett pedagogiskt syfte och är avsedd för vår andliga utveckling. Vi förstår att vi behöver genomgå prövningar och soningar för att rena oss från våra ofullkomligheter, åtgärda tidigare begångna misstag och vidareutveckla de gudomliga potentialerna som finns inom oss så att vi så småningom kan uppnå den högsta graden av utvecklingen i både moral och intelligens. I stället för att sörja över dessa företeelser strävar vi i stället efter att ta emot dess lärdomar och förbättra oss så mycket som möjligt då vi är säkra på att dessa har en rättvis orsak och ett väsentlig ändamål för vår andliga och sanna lycka. Dessutom vet vi att de är av kort varaktighet i förhållande till Andes eviga liv. Där vi brukade se lidandet ser vi kärlek. Där vi såg orättvisa ser vi rättvisa. Där vi såg mörkret ser vi ljus. Där vi såg slutet ser vi nu en ny början.
Vi avslutar detta inlägg med några rader från Andarnas Bok (Avslutning, stycke 5):
“Spiritismen har gått framåt, särskilt sedan man bättre förstått dess innersta väsen och omfattning, eftersom den rör den känsligaste punkten hos människan: hennes lycka, även i denna värld. Detta är orsaken till dess spridning, hemligheten av kraften som får den att segra. Den gör dem som förstår den lyckliga…”