Vad är vi? Vi kan alla vara överens att vi har en fysisk och materiell kropp. Är kroppen det enda vi är och har? Är i denna materiella kroppen (en del eller delar av den) som vår individualitet, identitet, medvetande, tanke-, känsel-, intellektuell-, moralisk- och föreställningsförmåga finns? Med andra ord, vad är och var finns källan till alla förmågor, uttryck, förnimmelser och manifestationer av det väsen som vi förknippar med det som vi kallar ‘jaget’?
I tusentals år har många olika system, teorier, hypoteser, studier och även experiment gjorts, där var och en, på olika sätt, försöker förklara, bevisa, motbevisa och utveckla vår förståelse kring dessa frågeställningar. Detta är ett pågående arbete där vi, som mänsklighet, är långt ifrån att kunna enas kring några allmänna accepterade slutsatser, oavsett om vi betraktar dessa från en filosofisk eller vetenskaplig synvinkel.
De två största tankeskolor, även om dessa kan delas upp ytterligare i ett antal grenar, heter monism och dualism. Utan att generalisera kan man säga att båda utgår ifrån att människan både har en fysisk kropp och ett medvetande (mind på engelska). Medvetandet och kroppen är i ständigt kontakt och ömsesidig påverkan med varandra. Vad medvetandet är och var den finns har dock monism och dualism helt olika syn på.
I detta inlägg tänker vi på ett mycket förenklat sätt beskriva, endast i stora drag, dessa två skolor samtidigt som en analys görs med hjälp av de blygsamma intellektuella kunskaper som vi besitter när de kommer till ett ämne i denna magnitud. Vår avsikt är att väcka intresse och funderingar kring denna fråga då den är utan tvekan en av de viktigaste frågor som finns.
Monisterna utgår ifrån en reduktionistiskt och materialistiskt grund och betraktar medvetande som en materiell och fysisk del av kroppen som finns i hjärnan, medan dualisterna betraktar medvetande som en separerad och immateriell del av en människa. Enkelt förklarat skulle man kunna säga att monisterna finner i hjärnan källan till existensen av det som vi kallar ‘jaget’ och dess manifestationerna, både i interna och externa processer. Vårt ‘jag’ (mind på engelska), om det ens finns på riktigt och inte är en ren illusion, finns som en av konsekvens, en produkt av hjärnans beståndsdelar. Med andra ord, medvetandet, vår individualitet, allt som vi förknippar med att vara den personen vi är, kan inte något annat vara än gjord av samt en konsekvens av denna materia. I hjärnan finner vi därmed orsaken till vår individualitet samt instrument med vars hjälp vi utrycker detsamma. Materien är källan till allt och utanför den finns inget.
Monisterna, med sin dogmatiska ståndpunkt som utesluter allt som inte är och kan förklaras av materia, har aldrig kunnat hittat någon specifik del av hjärnan där medvetandet finns och kan förklaras. Var finns källan till människans tänkande eller den viljan med vars hjälp vissa hjärndelar aktiveras eller ej? Var finns den delen av en människa som kan känna, påverka och påverkas av emotioner samt betrakta vad som händer i ens inre värld från en tredje persons perspektiv och resonera kring dessa händelser? Var finns den delen av oss som utifrån detta “tredje persons perspektiv” kan fritt välja om, när och hur agera därefter? Svaret på alla dessa och många fler frågor har monister inga konkreta svar och vetenskapliga evidens för.
Dualisterna betraktar, liksom monisterna, hjärnan som ett väsentligt instrument för människans liv. De förnekar inga konkreta och riktiga vetenskapliga bevis som presenteras av monisterna när de studerar och lär sig mer av hjärnan. Tvärtom, dualisterna är lika mycket engagerade i forskning och studier av förhållandena sinne/hjärna, och bland dessa finns det väldigt många väl etablerade och framgångsrika vetenskapsmän. Deras nummer är lägre än monisterna (kanske mer av kulturella, sociologiska och personliga orsaker än av vetenskaplig evidens) dock är deras sammanlagda erfarenheter och vetenskapliga kunskaper av en beundransvärd magnitud. Många dualister finns och har funnits genom hela historien, verksamma bl.a. i filosofi och vetenskap, där resultatet av deras arbete visar sig i form av böcker, studier och forskning.
Som namnet antyder har dualisterna (även här finns det olika grenar, så en viss generalisering görs) en dualistisk syn på vår individualitet. De erkänner en ständig och ömsesidig relation mellan kropp och sinne som utgörs av två distinkta väsen, vilka i sin natur är oberoende av varandra. Källan till det riktiga ‘jaget’ med alla sina egenskaper och förmågor är immateriell och agerar på hjärnan utan att vara en del av den. Liksom en musiker som spelar ett instrument utan att vara en del av det. Musikern verkar, medvetet och avsiktligt, på instrumentets beståndsdelar och som resultat hörs det olika ljud. Materien kan inte tänka, känna, vara medveten av sin egen existens eller på intet sätt kunna uppvisa det som kännetecknar manifestationerna av en människa, liksom instrumentet självt inte kan skapa någon musik. Rationalitet, förnuftet, värderingar, kreativitet, fri vilja, m.m. är resultatet av ett väsen som skiljer sig från materien och som är oberoende av den. Detta väsen kan kallas själ, psyke, inre väsen eller något annat som kan ge uttryck till samma tanke. Detta väsen är m.a.o. orsaken till vår individualitet. När vetenskapen bevisar t.ex. att vissa delar av hjärnan är direkt inblandade i vissa processer och manifestationer av vår individualitet så är de alltså verkningarna som de identifierar och inte själva orsaken till dessa manifestationer och processer.
Givetvis är relationen själ/kropp och kropp/själ en dubbelriktad väg. Båda är i ömsesidig påverkan med varandra. Kroppen påverkar själen och själen påverkar kroppen liksom musikern påverkar instrumentet som i sin tur också påverkar musikern. En utmärkt musiker skulle ha väldigt svårt att uttrycka sina färdigheter om den hade till sitt förfogande ett trasigt eller dåligt instrument. Musikern blir då oförmögen att utrycka sin talang men den är och kommer att alltid förbli en talangfull musiker oavsett. Källan till bra musik finns hos musikern och inte på instrumentet. Denne är dock beroende av ett instrument i stånd till sin talang för att kunna utrycka densamma. Musikern är alltså orsaken som verkar på instrumentets beståndsdelar för att skapa musik. Liksom själen är orsaken som verkar på kroppen för att skapa liv i alla dess former.
Som en illustration skulle man kunna säga att monisten och dualisten vandrar sida vid sida mot ett och samma mål. När de kommer till en viss punkt på vägen stannar monisten och säger till dualisten: “Härifrån kan jag inte fortsätta. Det kan helt enkelt inte finnas något annat att utforska efter denna punkt”. Då säger dualisten till monisten: “Men vi har inte kommit till vårt mål än. Det finns fortfarande så många obesvarade frågor. Varför inte fortsätta och se vad som finns bortom denna punkt?” Monisten svarar: “Nej. Du har fel. Jag vet att alla svar måste finnas fram till denna punkt som vi står just nu, någonstans hit finns dem, vi har bara inte hittat dem. Bortom denna punkt finns ingenting”. Medan monisten begränsar sig till den delen av vägen, där den materiella och fysiska sfären “slutar”, fortsätter dualisten sitt letande efter svar och kunskaper bortom den punkten. Dessa kunskaper i form av vetenskapliga evidens blir allt fler, starkare, och som konsekvens övertygande. Tiden är kommen då denna evidens kommer att bli så överväldigande att ingen kommer att kunna förneka faktumet att dualisterna alltid haft rätt. Tills vi når dit är det inte i den vetenskapliga sfären som de största striderna kommer att utspela sig. Snarare är det inom var och en av oss, i vårt högmod som hindrar oss från att erkänna att vi har haft fel samt vår ovilja att förändra våra ståndpunkter.
Den största styrkan som dualisterna har är utan tvekan faktumet att deras ståndpunkt grundar sig i existensen av en dubbel natur/väsen hos människan. Denna dualitet kan de allra flesta människor känna igen och relatera till. Monisterna har däremot en “förminskande” människosyn, en syn som betraktar vår individualitet underordnad kroppens beståndsdelar. Detta resulterar bl.a. i att människans intelligens, känslor, fria vilja, handlingars ansvar och förtjänst samt även moral kan starkt ifrågasättas i själva grunden.
Med hjälp av dualisternas styrka som förklarades ovan plus all forskning och belägg som kommer ut allt tätare numera, ser monisterna förtvivlade på hur deras arbetsfält utifrån deras ståndpunkt raserar under deras fötter. I en snar framtid kommer människorna minnas den monistiska synen som en sorglig epok då mänskligheten tappade kontakten med det spirituella elementet av livet, med hjälp av och utan vilket inget liv över huvud taget skulle kunna existera. Liksom när vi tänker tillbaka på en tid då mänskligheten förespråkade och accepterade vissa saker som idag verkar så absurda, men som för människorna under den tiden kändes helt logiska och naturliga. En enorm våg närmar sig mänskligheten, en tsunami, det går inte att stoppa den, den finns i Guds och Försynens plan. Tiden är kommen då alla människor kommer att erkänna sin andliga natur, med lika stor självklarhet som de erkänner den kroppsliga. Det andliga och det materiella, det själsliga och det kroppsliga, denna dualitet kommer att bli lika självklar då såsom så mycket annat har blivit de senaste 200 åren. Ovanpå denna dualistiska syn, som en naturlig konsekvens av den, kommer övertygelsen gradvis växa av ett högre väsen, det högsta av alla, den första orsaken till allt och den högsta intelligensen av universum, vad man än vi kalla den.
Det största budskapet med denna enkla text är att upplysa att vetenskapen inte är enade kring “kropp/sinne frågan”. Därför är det inte rimligt att påstå att jag tänker si eller så, tror eller inte tror på det, för att vetenskapen säger det. Innan man själv bildar en uppfattning av frågan borde man därför läsa på, reflektera och jämföra vad vetenskapen i sin helhet har att säga om ämnet. I denna strävan efter kunskaper och sökande efter svar är det mycket viktigt att komma ihåg att bland vetenskapsmännen, oavsett vilken tankeskola de tillhör, finns det briljanta intellekt med en enorm erfarenhet inom sina expertisområden samt en stor vilja att lösa denna fråga. Det finns ett stort antal böcker i ämnet, några väldigt svårlästa och några lättare lästa för de flesta av oss. Det finns tillförlitliga studier och forskningar tillgängliga på internet. Youtube har ett stort antal videos med väldigt mycket intressant information riktade för gemene man.
Oavsett tankeskola är alla studier, forskningar och uppriktiga strävan efter sanningar och en ökad förståelse av “hjärna/mind frågan” av enorm vikt. Dessa leder nödvändigtvis till mänsklighetens framsteg med enorma konsekvenser, både vetenskapliga, filosofiska och moraliska. Därav både välkomnar Spiritismen dessa samt bidrar aktivt i denna utvecklingsprocess. Så här skriver Allan Kardec och de högre Andarna på kapitel 1 (stycke 55) på boken “La Genèse, les miracles et les prédictions selon le Spiritisme” (Genesis, mirakel och förutsägelser enligt Spiritism) som ännu finns översatt till Svenska, därmed följer här min egen översättning:
“En annan karaktär av den spiritistiska uppenbarelsen som dessutom framhäver de förhållandena under vilka den etablerades, är att den, med stöd av fakta, måste vara och kan inte undgå att vara, huvudsakligen progressiv, som alla andra vetenskaper grundade på observation. Spiritismens uppenbarelse, i sin essens, allierar sig med vetenskapen då denna avslöjar naturlagarna i en viss ordning av fakta och kan därför inte strida mot Guds lagar, upphovsman till dessa lagar. De upptäckter som vetenskapen gör, långt ifrån att förminska honom, förhärligar Gud. De förstör bara det som människorna byggt ovanpå de falska idéerna som de haft om Gud.
Spiritismen etablerar därmed inte en princip som absolut annat än när den stödjer sig på evidens, eller på det som logiskt framgår av observation. Förenad med alla grenar som, i sina respektive områden, verkar för mänsklighetens framsteg, till vilka Spiritismen också stödjer med sina egna upptäckter, kommer Spiritismen alltid att tillgodogöra sig alla progressiva doktriner, oavsett källa, så länge de har uppnått tillståndet av praktiska sanningar och övergett utopins domän. Med ett annorlunda förhållningsätt än det som just beskrivits hade Spiritismen begått självmord och skulle upphöra att vara vad den är, utöver att förneka sitt ursprung och försynsändamål. Genom att vandra hand i hand med framsteget kommer Spiritismen att aldrig föråldras, för om nya upptäckter skulle visa att den hade fel i någon punkt, skulle den ändra sig i den punkten. Om en ny sanning uppenbarar sig kommer den att acceptera den.“
Som exempel på vetenskapens framsteg kan nämnas att neurovetenskapen har i många år studerat hjärnan och kunnat identifiera många delar av den som är kopplade till olika kroppsfunktioner och mentala aktiviteter. De har kunnat stimulera vissa delar av hjärnan och få kroppen och sinnet att agera på ett förväntat sätt. På så sätt identifieras vilka delar av hjärnan som aktiveras och är inblandad i olika processer och mekanismer. De har studerat hjärnan under många olika intellektuellt och emotionellt laddade uppgifter och på sätt kunnat kartlägga en del av hjärnas olika områden och dess funktioner. Fantastiska framsteg har gjorts men väldigt mycket återstår.
Monisterna tenderar att, utifrån dessa studier, förväxla verkan (hjärnan) för orsaken (mind/sinnet) medan dualisterna har givetvis en annan syn på dem. Vetenskapen avancerar väldigt mycket med hjälp av all forskning och studier. Därför är det mycket viktigt att värdesätta allas arbete även om man inte nödvändigtvis håller med om vissa slutsatser eller ståndpunkter. Alla uppriktiga och välvilliga arbeten och studier som görs med avsikten att utveckla, fördjupa eller uppenbara de universella sanningarna för mänskligheten bidrar till dess framsteg och är därför av enorm vikt.
Dualisternas övervägande forskning, ståndpunkter och evidens både överensstämmer och bevisar det som Spiritismen lärt oss sedan 1857.
Om man är intresserad av detta ämne kan man både läsa och titta på väldigt mycket. Som föreslag länkar jag till tre videos och skriver namn på tre vetenskapsmän som är/var väl etablerade och respekterade i den vetenskapliga världen. Dessa har bidragit väldigt mycket inom olika vetenskapliga områden kopplade till denna fråga och deras studier och forskning stödjer dualismen.
Dr. Jeffrey Schwartz
Dr. Michael Egnor
Dr. Wilder Penfield