Innan man påbörjar studien av Spiritismen är det av stor vikt att påbörja med dess ursprung och därifrån successivt avancera till vad den är. För att göra det måste vi först ta oss tillbaka till mitten av 1800-talet då en serie av oförklarliga fenomen såsom ovanliga ljud, knackningar och fysiska rörelser av föremål började äga rum först i USA för att sedan sprida sig vidare till Europa. Allan Kardec, som är Spiritismens kodifierare, skrev år 1857 den första spiritistiska boken med namn Andarnas Bok. På introduktionen av den förklarar han dessa fenomen i korthet:
”De första faktum som observerades var olika föremål som sattes i rörelse. Detta har i dagligt tal betecknats med namn snurrande bord eller borddans…I början gav den upphov till misstro, men upplevelsernas mångfald gjorde snart att man inte längre kunde tvivla på dess sanning…Om detta fenomen hade varit begränsat till rörelsen av materiella föremål, så hade det kunnat förklaras genom en rent fysisk orsak…de skulle ha fallit inom ramen för de fysiska vetenskaperna…Men så var det inte alls. Man trodde sig ha upptäckt, vi vet inte genom vems initiativ, att den impuls som getts föremålen, inte endast var ett resultat av en blind, mekanisk kraft, utan att det i denna rörelse fanns ett ingripande av en intelligent orsak”
Allan Kardec, som en sann vetenskapsman som han var, var först skeptisk när han fick höra talas om dessa fenomen, framför allt när han hörde att dessa verkade ha en intelligent orsak. Kardec resonerade att fenomenen kunde möjligtvis ha en fysisk orsak och vara styrda av någon fysisk lag som fram till dess varit helt eller delvis okända för mänskligheten, så som elektricitet eller magnetismen. Han var dock ödmjuk nog att inte dra några förhastade slutsatser utan att först ha observerat och studerat dessa fenomen. Med utgångspunkten att det inte finns någon verkan utan orsak påbörjade han sina observationer och studier av dessa fenomen. Redan första gången som han i sällskap av några få personer med otvivelaktig karaktär bevittnade ett bord som rörde sig, och detta på ett sådant sätt och utan någon känd förklaring, att han blev övertygad av fenomenens äkthet. Han blev dock inte övertygad att dessa fenomen hade en intelligent orsak utan dessa kunde fortfarande vara kopplade till någon fysisk kraft eller lag. Han fortsatte dock att observera och studera fenomenen och det gjorde han på samma sätt som han gjort tidigare i studier av andra vetenskaper. Han använde sig av den experimentella metoden. Han observerade noga, jämförde sina upptäckter, och från effekterna försökte han härleda orsakerna. Detta ledde till att han senare kunde övertygas av att det verkligen fanns en intelligent kraft bakom dessa fenomen. I cirka 15 år fortsatte Kardec att tålmodigt och metodiskt studera, observera och utveckla den Spiritistiska doktrinen.
Men en naturlig fråga som kan uppstå är: hur gick Kardec tillväga i sina studier? För att besvara det måste vi först i korthet beskriva fenomenens karaktär och dess utveckling. Vi återvänder till introduktionen av Andarnas Bok:
“De första intelligenta manifestationerna inträffade med hjälp av bord som rörde sig och gav bestämda slag, genom att stampa med ena benet, och på detta sätt svarade de, beroende på hur man kommit överens, på frågan som ställdes, med ett ja eller nej…Nästa steg blev det att få mer utvecklade svar med hjälp av bokstäverna i alfabetet: det rörliga föremålet gav ett antal slag som motsvarade en bokstav i alfabetet…När denna mystiska varelse, som gav dessa svar tillfrågades om sin natur, deklarerade den att det var en Ande eller genius, sade sitt namn och gav oss visa detaljer angående sig själv…Detta sätt att kommunicera var långsamt och omständligt…Det var en av dessa osynliga varelser som gav rådet att fästa en penna vid en korg eller något annat föremål. Då korgen lades över ett papper, rörde den sig av samma osynliga kraften som gav borden rörelse. Men i stället för en enkel regelbunden rörelse så skrev nu pennan av egen kraft, och formade ord, meningar, hela föredrag på många sidor, som handlar om djupa frågor inom filosofi, moral, metafysik, psykologi, mm. Detta med sådan hastighet som om det skrevs för hand…Då man endast sökte använda föremål som föreföll sig vara mest praktiskt övergick många till att använda en liten träskiva…Korgen eller träskiva kan inte sättas i rörelse utan påverkan från vissa personer begåvade med en speciell kraft för detta och som kallas för medier…Senare förstod man att korgen och träskivan bara fungerade i själva verket som bihang till handen då mediet, när den tog i pennan direkt i handen, började skriva av en ofrivillig och nästan febril impuls. På detta sätt blev kommunikationerna snabbare, lättare och mer kompletta. Idag är detta det mesta använda sättet…Slutligen lärde man genom erfarenhet känna många andra variationer av den mediala förmågan, och man upptäckte att kommunikationerna också kunde ske genom ordet, hörsel, synen känseln, mm. och även genom direkt skrift av Andarna, det vill säga, utan mediets hand eller en blyertspenna.”
Den snabba utvecklingen i kommunikationsmetoden mellan Andarna och människorna, då dessa på några få år utvecklades från att vara omständliga, långsamma och begränsade till att bli snabba, mångsidiga och mera komplexa gjorde det möjligt för Kardec att avancera i sina studier och forskning vilket resulterade i kodifieringen (sammanställningen) av Spiritismen, eller Andarnas lära.
En annan aspekt att förtydliga är själva begreppet Spiritism. Det är mycket viktigt inte minst då många människor, i synnerhet där Spiritismen är relativt okänd, tenderar att förknippa och förväxla Spiritismen med Spiritualism. Som den framstående pedagogen som Allan Kardec var reder han ut missförståndet i begreppen Spiritism och Spiritualism redan i en av de första sidorna i Andarnas Bok:
”För nya idéer fordras nya ord, detta för att försäkra oss om klarhet i språket och på så sätt undvika den förvirring som är kopplad till de många olika betydelserna hos samma term. Orden spirituell, spiritualist, spiritualism har en väl definierad innebörd. Att ge dem en ny sådan i syftet att kunna tillämpa den på Andarnas lära, hade endast lett till fler anledningar för dubbeltydighet. I själva verket så är spiritualismen motsatsen till materialismen. De som tror att det inom oss finns det någonting mer än materia är spiritualist. Av detta följer inte att han tror på Andars existens eller på deras kommunikation med den synliga världen. I stället för orden spirituell och spiritualism så kommer vi, när vi skriver om den sistnämnda tro, att använda oss av orden spiritist och spiritism…Vi säger fortsättningsvis att den spiritistiska lära eller spiritismen har som princip relationerna mellan den materiella världen och Andarna, eller varelser från den osynliga världen. Spiritismen anhängare blir då i sin tur spiritister.”
Spiritism (på franska Spiritisme) är en ny fransk term som skapades av Allan Kardec för att benämna en ny och specifik lära, nämligen Andarnas lära eller doktrin. Denna doktrin har blivit sammanställd av Kardec i fem böcker varav de tre översta finns översatta till svenska:
Andarnas bok
Mediernas bok
Evangeliet enligt Spiritismen
Le Ciel et l’enfer ou la justice divine selon le Spiritisme (Himmel och helvete eller den gudomliga rättvisan enligt Spiritismen)
La Genèse, les miracles et les prédictions selon le Spiritisme (Genesis, mirakel och förutsägelser enligt Spiritismen)
Spiritismen är en samling av principer och lagar, sammanställd på ett specifikt sätt och med ett specifikt ändamål. Trots att Spiritismen har några gemensamma eller liknande principer samt ändamål med andra Spiritualistiska läror och/eller religioner, finns det också mer eller mindre väsentliga skillnader mellan dessa, både i dess grundsatser och praktiska aspekter.
En naturlig fråga som uppstår är vem var Allan Kardec. För att inte riskera avvika från syftet av denna introduktion begränsar vi oss endast till en mycket kort sammanfattning:
Allan Kardec, som egentligen hette Hippolyte Léon Denizard Rivail, föddes i Lyon 1804 och desinkarnerade i Paris 1869. Han studerade i Yverdon, Schweiz, i den berömda skolan grundad av pedagogen Pestalozzi. Allan Kardec var en utmärkt lärare och pedagog, talade flera språk. Han översatte ett antal böcker samt skrev ett antal själv om bl.a. grammatik och pedagogik. Han var en hög bildad person, mycket kunnig inom en mängd olika ämnen, höll sig uppdaterad inom vetenskapens framsteg och var därför medlem i många vetenskapliga sällskap. Han var en mycket human och altruistisk människa som bland annat undervisade olika ämnen helt gratis i sitt eget hem så att människor som ville lära sig men inte hade råd kunde utbilda sig.
När några aspekter av Spiritismen har förklarats i sin egentliga mening är det viktigt att ha i åtanken hur studien av Spiritismen bör gå till om man verkligen vill få ut det mesta ut av den. Vi vänder oss återigen till Kardec som i introduktionen till Andarnas bok ger oss viktiga råd:
”Vi vill tillägga att studiet av en lära som Spiritismen, som genast kastar oss in i nya och storartade idéer, endast kan göras av seriösa människor, uthålliga, fria från fördomar och drivna av en ärlig vilja att uppnå resultat…Det som karakteriserar en seriös studie är dess kontinuitet…Den som vill förvärva en vetenskap bör studera den på ett metodiskt sätt från början och följa dess ordning av idéer…Den Spiritistiska vetenskapen omfattar två delar: en experimentell, angående manifestationerna i allmänhet, och en filosofisk, angående de intelligenta manifestationerna. Den som endast observerat den första befinner sig i samma ställning som de som inte känner till fysiken annat än genom dess roliga experiment utan att grundligt trängt in i vetenskapen på djupet. Den verkliga spiritistiska läran ligger i den lärdom som Andarna gett oss, och de kunskaper som denna lära innefattar är väldigt allvarsamma för att kunna erhållas på annat sätt än genom ett uppriktigt och ihärdigt studerande, gjort i tystnad och meditation. Endast under dessa omständigheter kan man observera ett oändligt antal händelser och nyanser som undkommer den ytliga observatören och hindrar honom att bilda sig en uppfattning.”
Spiritismens trippla karaktär
Spiritismen är en vetenskap och en filosofi med moraliska konsekvenser. För att förstå den första delen av denna trippel karaktär bättre finner man i boken Evangeliet enligt Spiritismen (Kap. 1.5):
”Spiritismen är den nya vetenskapen som genom ostridbara bevis uppenbarar för människorna den andliga världens tillvaro och natur samt dess förhållande till den fysiska världen. Spiritismen visar oss denna andliga världen, inte längre som en övernaturlig företeelse utan tvärtom som en av naturens levande och ständigt verkande krafter som är källan till en mängd fenomen som hittills varit obegripliga och som just därför blivit förvisade till inbillning och underverkens område.”
Genom att iakttag och studera bl.a. den andliga världens existens, dess relation med den fysiska världen, det spirituella elementet i universum och anden/själens natur, ursprung och förmågor lägger Spiritismen grunden till en ny vetenskap. Den lägger fram en rationell samling av principer och lagar som gör det möjligt att dels bevisa och utveckla vår förståelse av ett stort antal företeelser och kunskaper som funnits utspridda genom historien, dels avvisa eller tvivla på desamma. Många av dessa företeelser och kunskaper har ofta varit dolda för den stora allmänheten och insvepta i mysticism. Med hjälpen av Spiritismen betraktas därefter många av dessa inte längre som något övernaturligt eller underverk då de alltid varit reglerade och styrda av förutbestämda lagar, nämligen naturlagar.
Det är av ytterst vikt att betona att Spiritismen inte grundar sig i en människas hypoteser för att förklara okända eller icke förstådda fenomen, utan allt som finns dokumenterade i den är resultatet av kontinuerliga observationer och studier, som för övrigt kan accepteras av det strängaste förnuftet och i vissa fall även relateras till individernas egna upplevelser och erfarenheter.
Innan man går in i den filosofiska aspekten av Spiritismen är det intressant att läsa vad Kardec skrev om denna aspekt i Andarnas Bok (Avslutning VI):
”Det skulle vara att göra sig en mycket felaktig idé om Spiritismen att tro, att den hämtar sin styrka ut utövande av materiella manifestationerna, och att man sålunda genom att hindra dessa manifestationer kan underminera den i dess grundval. Dess styrka ligger i dess filosofi, i den vädjan som den gör till förståndet och till det sunda förnuftet.”
Genom att reflektera och studera frågor såsom själen och Andars existens, reinkarnation, varifrån vi kommer, liv efter döden, moral, mening med livet och tingens ursprung bidrar Spiritismen till dessa sedan länge utforskade frågor. Liksom den vetenskapliga delen av Spiritismen är filosofin inte ett människoverk, utan istället har filosofins grunder vuxit ur studier, analyser, fördjupningar och jämförelser av Andarnas lära, vilket ledde till oundvikliga slutsatser. Genom att lägga en förnuftig och lätt förståelig grund för moralen, samt att besvara de ovanstående frågorna på ett rationellt sätt, har Spiritismens filosofi en direkt påverkan i människornas beteende, hur de betraktar och vad de strävar efter i livet och deras relationer till sig själva, varandra och Universums Skapare, därav de moraliska (religiösa, beroende på tolkningen av ordet) konsekvenser.
Det är av ytterst vikt att beakta att religion är ett begrepp som de flesta har kommit till att associera med ritualer, heliga byggnader, heliga skrifter, blind tro, dogmer och olika tilldelade roller i en trossamfund. I den bemärkelsen är Spiritismen inte en religion och har inte några religiösa konsekvenser. Om man däremot tolkar begreppet religion på ett annorlunda sätt är Spiritismen också en religion och har religiösa konsekvenser. I ett försök att börja bilda en uppfattning av på vilket sätt Spiritismen kan eller inte betraktas som en religion, finner man i Evangeliet enligt Spiritismen (Kap. 1.8), en text där man analyserar religions och vetenskaps roller samt dess förhållande till varandra:
”Vetenskapen och religion är de mänskliga intelligensens båda hävstänger. Den förra förklarar de materiella lagarnas tillstånd, den senare världens moraliska lagar. De kan inte motsäga varandra eftersom båda dessa lagar har samma ursprung, nämligen Gud. Om den ena är en negation av den andra, så är den ene nödvändigtvis sann och den andra fel för Gud kan inte vilja förstöra sitt eget verk. Den oförenlighet som man trott sig finna mellan dessa båda idéer beror på ett observationsfel och på för mycket särintressen från båda sidor. På grund av det uppstår en konflikt vars frukter är misstro och intolerans…Den tiden kommer då vetenskapen upphör att vara uteslutande materialistiskt och även kommer att ta det andliga elementet med i beräkningen. Slutligen måste också religionen upphöra med att förneka materiens organiska och oföränderliga lagar. Dessa två krafter ska stödja sig på varandra, gå hand i hand och ge varandra ömsesidigt bistånd…Vetenskapen och religionen har inte kunnat förlikas ännu till denna dag eftersom de ömsesidigt fjärmat sig från varandra då var och en betraktar saker uteslutande från sin egen synvinkel. Det fattades något för att fylla tomrummet som skilde dem åt, ett förenande band som kunde närma dem till varandra. Detta förenande band finns i förståelsen av de lagar som styr den andliga världen och dess förbindelse med den fysiska världen…”
I en mera praktiskt synpunkt skulle man kunna säga att Spiritismen kan betraktas som en religion om man tolkar ordet religion ur en filosofisk mening. Betraktad från den synvinkel där religionen bland annat förenar människorna i ett universellt släktband med ömsesidiga skyldigheter gentemot varandra under det renaste broderskapet, solidaritet och kärlek. Där religionen leder människorna till att upptäcka och utveckla sina andliga egenskaper, fördjupa sina relationer till varandra och med Gud (eller vad man nu väljer att kalla den yttersta intelligensen och den första orsaken till allt).
Spiritismens trippla karaktär skulle kunna jämföras med en liksidig triangel. Vetenskapen och filosofin utgör baslinjen och dess vinklar och vilar därmed på jorden. Religionen däremot utgör de uppåtgående sidorna och den gudomliga övre vinkeln som höjer människan upp mot himlen.
Nu när Spiritismens trippel karaktär har förklarats i korthet finns det en mycket viktig punkt att betona, nämligen Spiritismens källa. Detta är bäst förklarat i Andarnas bok (Prolegomena) i ett andligt meddelande som signerades av flertal andar, vars beundransvärda namn kan läsas på slutet av meddelandet, men som vi för enkelhetens skull kallar de högre Andarna:
”Kommunikationerna mellan den andliga världen och den kroppsliga världen är en del av sakernas natur och utgör inte någonting övernaturligt, vilket är anledning som till att vi ser dess spår hos alla folk och i alla epoker. Idag är de allmänna och uppenbara för hela världen. Andarna meddelar, att den av Försynen bestämda tiden för en universell uppenbarelse är kommen, och att, då de är Guds tjänare och ombud för dennes vilja, är deras uppdrag att handleda och upplysa människorna och på så sätt öppna ett nytt tidsskede för mänsklighetens förnyelse.
Denna bok innehåller sammanställning av deras undervisning. Den skrevs med order och föreskrift av högre utvecklade Andar för att fastställa grunderna till en rationell filosofi, fri från förutfattade meningar. Den innehåller ingenting som inte är ett uttryck för deras tankar och som inte granskats av dem. Endast ordningen och den metodiska uppdelning av ämnena, samt kommentarer och formen på vissa formuleringar, är ett verk av den som fått uppdraget att publicera den.”
Trots att meddelandet ovan står i boken Andarnas Bok förmedlar det ett budskap som bör appliceras på hela den Spiritistiska doktrinen.
Spiritismen är alltså Andarnas lära. Ett arbete som initierades, koordinerades och utvecklades av ett antal Andar som vi inom Spiritismen benämner högre utvecklade Andar. Allan Kardecs uppdrag var att under konstant uppsyn, inspiration och vägledning från dessa högre utvecklade Andar, kodifiera (sammanställa) deras lärosatser och publicera dem i form av olika böcker och som konsekvens lägga grunden till en ny era i mänsklighetens historia. Så här sammanfattar Kardec Spiritismens andliga och universella karaktär i inledningen av Evangeliet enligt Spiritismen:
“Om Spiritismen vore en rent mänsklig idé, skulle den inte ha något annat ursprung och förklaring än intelligensen hos den människa som har utformat den och ingen människa kan göra rimligt anspråk på att ensam förfoga över den absoluta sanning. Ifall de Andar som uppenbarat Spiritismen hade gett sig tillkänna för endast en människa skulle det inte finnas någon garanti för dess ursprung…Gud har velat att den nya uppenbarelsen skulle komma till människorna på ett snabbt och trovärdigt sätt. Därför gavs uppdraget till Andarna att sprida spiritismens lära från pol till pol…En människa kan bli bedragen och kan bedra sig själv, men detta skulle inte kunna ske om miljoner ser och hör samma sak…I verkligheten är Andarna själva som sprider budskapet med hjälp av oräkneliga medier som de aktiverar på olika platser runt om jorden.”
Vidare förklarar Kardec att bland Andarna, liksom människorna, finns det olika grader av intellektuell och moralisk utveckling, och många Andar kan överskatta sin intelligens och medvetet eller omedvetet vilseleda människorna med sina falska idéer. Av den anledning poängterar Kardec:
“Det finns bara en enda säker garanti för Andarnas undervisning och det är den överensstämmelse som finns i de uppenbarelser som ges spontant och på olika platser genom ett stort antal från varandra oberoende medier…Vi utgår från samstämmigheten när vi formulerar en princip för den spiritistiska läran. Det är inte på grund av att det överensstämmer med våra idéer som vi håller den för sann. Vi upphöjer oss ingalunda till sanningens yttersta skiljedomare…Vår åsikt är bara en personlig åsikt som kan vara riktig eller oriktig eftersom vi inte anser oss mer ofelbara än någon annan. Det är inte heller på grund av att en princip tillkännagetts oss som den utgör sanningen för oss utan därför att den vunnit överenstämmelsen okränkbarhet.”
Men hur gick Kardec tillväga för att säkerställa att han kunde uppnå denna okränkbara överenstämmelse i Andarnas undervisning? Han svarar på det här:
“Vi som tar emot meddelande från nära tusen seriösa spiritistiska föreningar, utspridda över olika platser på jorden, anser oss vara i stånd att lägga märke till de principer som grundar sig på överensstämmelse. Det är denna iakttagelse som har visat oss vägen ända till denna dag och det är också den som skall ledsaga oss på nya fält som Spiritismen är kallad att utforska…Det är denna allmänna rörelsen som vi iakttar och studerar med assistans av våra andliga vägvisare och det är de som hjälper oss att bedöma lämpligheten om vi bör ta oss an en åtgärd eller bör avhålla oss från den…Det är inte en människa, varken vi eller någon annan, som skall grunda sig den äkta spiritistiska läran. Det är inte heller en Ande som kommer för att övertala någon, vem det än är, det är mångfalden av Andar, som på Guds befallning meddelar sig över hela jorden. I detta ligger Spiritismens väsentliga karaktär, dess styrka och dess trovärdighet. Gud har velat att dess lag skall vara baserad på en orubblig grund och detta är orsaken till att han inte låtit den bero på en enskilds bräcklig hjärna. “
Som ett avslut på denna text hämtar vi några rader från avslutningen av Andarnas Bok (stycke 6) som förhoppningsvis förtydligar ytterliga Spiritismens ursprung och ändamål:
“Spiritismens styrka ligger i dess filosofi, i den vädjan som den gör till förståndet och till det sunda förnuftet. Under antiken var den föremål för hemliga studier, omsorgsfullt dolda för allmänheten. Idag har den inga hemligheter för någon. Den talar ett klart språk, utan tvetydighet. Den har ingenting mystisk, inga allegorier som ger upphov till falska tolkningar. Den vill bli förstådd av alla, ty tiden är kommen att låta människorna få veta sanningen…Vad gör den moderna spiritistiska vetenskapen? Den förenar i en kropp det som var skingrat. Den förklarar med lämpliga ord det som endast existerade i bildspråk. Den gallrar bort det som frambragts av vidskepelse och okunnighet, för att endast lämna det som är verkligt och säkert. Detta är dess uppgift, men grundarens roll tillhör den inte. Den visar vad som finns, den samordnar, men den skapar ingenting, ty dess grunder har funnits i alla tider och på alla platser.”