Alla Andar har fullkomligheten som gemensamt slutmål. Att uppnå den högsta graden av intellektuell och moralisk utveckling. Denna utvecklig sker växelvis i fysiska existenser (reinkarnationer) och under intervallerna mellan dessa i den andliga världen. Hur sysselsätter sig Andarna mellan reinkarnationerna? Hur kan de fortsätta att utvecklas där? Hur ser tillvaron ut för de Andarna som uppnått fullkomligheten? En mycket kort sammanfattning följer och denna är baserad på kapitel 10, del två, av Andarnas Bok:
558. Har Andarna något annat att göra än att förbättra sig personligen?
“De samverkar för universums harmoni genom att utföra Guds vilja i egenskap av hans tjänare. Det andliga livet är ett ständigt arbete, med det är inte mödosamt som på Jorden, ty det existerar ingen fysisk trötthet och inte heller någon ångest för livets nödtorft.”
559. Har de lägre utvecklade och ofullkomliga Andarna också en nyttig roll i universum?
“Alla har plikter att fylla. Hjälper inte den siste muraren till att bygga huset likaväl som arkitekten.”
Spiritismen lär oss att allt som Gud skapat har specifika ändamål och uppfyller ett syfte i det stora helas harmoni och framåtskridande. Andarna, som är Guds intelligenta varelser, har en sysselsättning anpassade efter sina förmågor och behov. Detta arbete har en dubbel karaktär, dels att främja Andens egen utveckling, dels att förmå den att ta en allt mer aktiv roll i verkställande av Guds vilja. Genom att bidra till det allmänna bästa gör Anden själv nödvändiga framsteg.
560. Har var och en av Andarna sina speciella egenskaper?
“Det är så att vi bör bo överallt och förvärva kunskap om alla ting genom att successivt leda arbetet i olika delar av universum. Men som de sägs i Predikaren, allting har sin tid, det vill säga, någon fullbordar i dag sitt öde i denna värld, någon annan skall göra det eller har gjort det under en annan tid, på Jorden, i vattnet, i luften och så vidare.”
561. Är de funktioner som Andarna fyller i tingens ordning permanenta för var och en och är befogenheterna exklusiva för vissa klasser?
“Alla måste genomlöpa skalans alla olika grader för att fullkomna sig. Gud, som är rättvis, har inte velat ge kunskapen till några utan att de behöver arbeta, medan andra måste förvärva den med möda.”
På samma sätt som hos människorna, ingen når den högsta graden av skicklighet i någon som helst konstart utan att ha förvärvat de nödvändiga kunskaperna i de mest elementära delarna av ämnet i fråga.
(Kardecs kommentar)
Alla Andarna, utan undantag, har skapats enkla och okunniga, med samma anlag, plikter och förutsättningar för att skrida framåt intellektuellt och moraliskt. Om Gud hade försett några Andar med speciella egenskaper, besparat dem helt från behovet att arbeta för sin egen utveckling, eller även förenklat på något sätt deras arbete mot fullkomningen, skulle Gud då ha privilegierat vissa av sina barn och agerat med partiskhet. Detta är oförenligt med en oändligt rättvis och kärleksfull Fader.
562. När Andarna av den högsta ordningen inte har något mer att tillägna sig, befinner de sig då i en absolut vila eller har de också sina sysselsättningar?
“Vad skulle du vilja att de gjorde i evigheten? Den eviga sysslolösheten skulle vara ett evigt straff.”
562a. Vilken är naturen av deras sysselsättningar?
“Att ta emot order direkt från Gud, vidare befordra dem till hela universum och vaka över deras utförande.”
569. Vari består de uppdrag som de vandrande Andarna får sig anförtrodda?
“De är av så många slag att det skulle vara omöjligt att beskriva dem. Dessutom är en del sådana att ni inte kan förstå dem. Andarna utför Guds vilja och ni kan inte begripa alla hans planer.”
Andarnas uppdrag har alltid det goda till ändamål. Än som Andar, än som människor har de till uppdrag att gynna mänsklighetens, folkens och individernas framåtskridande, inom en idékrets, som är mer eller mindre vidsträckt, mer eller mindre speciell, samt att bereda väg för vissa händelser och vaka över utförandet av vissa saker. En del har mera begränsade uppdrag och liksom personliga och lokala, såsom att hjälpa de sjuka, de döende, de förtvivlade, att vaka över dem, vilkas ledare och beskyddare de är och leda dem genom sina råd eller genom de goda tankar de inger dem. Man kan säga att det finns lika många slag av uppdrag som det finns slag av intressen att bevaka, såväl i den fysiska världen som i den moraliska. Anden går framåt alltefter det sätt på vilket han fyller sin uppgift.
(Kardecs kommentar)
573. Vari består de inkarnerade Andarnas mission?
“Instruera människorna, hjälpa dem i deras utveckling, förbättra deras institutioner genom direkta och materiella medel. Men uppdragen är mer eller mindre allmänna eller viktiga. Den som odlar jorden utför en uppgift, liksom den som styr eller undervisar. Allting i naturen är sammanlänkat och på samma gång som Anden renas genom inkarnationen, hjälper den under denna form till med att utföra Försynens planer. Var och en har sin uppgift i den här världen, ty var och en kan vara nyttig till något.”
Oändligt många olika typer av aktiviteter i universum, ingenstans är det tomt eller inaktivt. Allt är solidariskt och sammanlänkat i Guds skapelse. Allt i naturen är i ständigt rörelse, omvandling och utveckling, även om vissa processer kan ta flera miljarder år. Tiden är det minsta problemet när man har oändligheten. En konstant aktivitet pågår givetvis också bland Guds intelligenta varelser som inte befinner sig inkarnerade i fysiska världar. Allt i Guds skapelse är perfekt. Med specifika ändamål har vi skapats. Genom att alltid vara aktiva (arbeta), vare sig i den fysiska eller den andliga världen, bidrar vi omedvetet till en början i Guds olika verksamheter och planer. Allteftersom vi utvecklas blir förståelsen av vår roll i universum tydligare samtidigt som vår förmåga att bidra till det stora hela ökar.
Här bidrar Spiritismen återigen med en djupare och rikare förståelse av Guds skapelse och hans ojämförliga egenskaper. Är det inte ännu ett bevis på Guds oändliga rättvisa, barmhärtighet och kärlek att skapa intelligenta varelser, enkla och okunniga, och ge dessa kontinuerliga uppdrag med olika karaktärer, så att de genom utförandet av dessa uppdragen arbetar dels för sin egen utveckling och lycka, dels bidrar till sina systrars och bröders lycka och hela universums utveckling? Är det inte helt naturligt att vi som Andar, ju mer vi utvecklas intellektuellt och moraliskt desto mer växer det fram en känsla av förpliktelse vilket gör att vi med enormt glädje och tacksamhet engagerar oss i olika verksamheter som bidrar till mänsklighetens intellektuella och moraliska utveckling? Är det inte helt naturligt att den som befäster i sitt inre väsen en allt högre nivå av intelligens förenad med en allt större kärlek och barmhärtighet för sina medmänniskor att vilja dela med sig av dessa gudomliga frukter? Kan man verkligen föreställa sig fullkomliga Andar leva i en monoton sysslolöshet, ständig kontemplation och inaktivitet samt med en attityd av likgiltighet gentemot mänsklighetens lidande och nöd? Låt oss minnas vad som Jesus lärt oss: ”Älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta, med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Det andra liknar detta: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa buden vilar hela lagen och profeterna”, samt även: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra för dem”. I den takten som vi fullkomnar oss ter det sig helt naturligt att utöva dessa lärosatser. Kan vi verkligen älska Gud utan att älska varandra? Kan vårt beteende verkligen behaga Gud utan att vi, ovillkorligt och alltid, gör för våra medmänniskor de som vi själva skulle vilja att de gjorde för oss?