Spiritismen i sin trippla aspekt, filosofisk och vetenskaplig med moraliska (religiösa) konsekvenser, har byggts upp med omsorg på en stadig grund. En seriös studie av denna doktrin måste nödvändigtvis startas genom att bilda en uppfattning om denna grund samt lära känna de olika grundpelarna som stöttar hela dess konstruktion. Allan Kardec med en direkt vägledning av de högre Andarna som ansvarade för Spiritismens etablering på jorden visste det. Därför utformades den första spiritistiska boken Andarnas Bok på ett pedagogiskt och noggrant sätt . Den första delen av boken heter ”De första orsakerna” och består av fyra kapitel, varav det första heter ”Gud”. Denna bok består av 1019 frågor och svar, där Allan Kardec ställde frågorna och de högre Andarna svarade. Allan Kardec kommenterade och utvecklade några av dessa svar. Nedan ska vi gå igenom några frågor och svar som finns i det första kapitlet:
1. Vad är Gud?
”Gud är den yttersta intelligensen, första orsak till allt som existerar.”
2. Vad man bör förstå med oändlighet?
”Det som varken har en början eller slut. Det okända. Allt som är okänt är oändligt.”
3. Kan man säga att Gud är oändlighet?
”Det är en ofullständig definition. En otillräcklighet i människornas språk. Det är ofullständigt för att definiera saker som ligger över deras intelligens.”
Gud är oändlig i sin fullkomlighet, men oändligheten är en abstraktion. Att säga att Gud är oändligheten, är att ta en saks attribut genom saken själv, och definiera en sak som inte är känd med en annan sak som inte heller är det.
(Kardecs kommentar)
Redan i dessa tre svar samt i Kardecs kommentar kan man börja bilda en uppfattning av Gud. Det är väldigt viktigt att uppmärksamma att Kardec frågade vad och inte vem Gud är. Därav finns det ingen personifiering, istället används ordet Gud som ett begreppet som representerar en tanke, en idé som mänskligheten har och gör av det som de flesta av oss kommit till att kalla för Gud. Om ordet Han används för att referera till Gud i spiritistiska böcker eller av spiritister själva är alltid med denna förståelse i tanken. Denna fråga kunde ha ställts med ett annat ord så som Skaparen, den högsta väsen eller någon annan benämning som man väljer att tilldela idén bakom ordet Gud utan att svaret hade varit ett annat. De högre andarna lär oss att det finns en yttersta intelligens och första orsak till allt. Vad vi än väljer att kalla det är upp till oss och förändrar inget utan det viktigaste är att vi förstår tanken bakom ordet och vad det representerar.
Allan Kardec kommenterar att Gud är oändlig i sin fullkomlighet och här gör han en viktig iakttagelse som kommer att bli tydligare längre ner.
4. Var kan man finna beviset för Guds existens?
”I ett axiom som ni tillämpar på era vetenskaper: Det finns ingen verkan utan orsak. Sök efter orsaken till allt som inte är människans verk, och ert förnuft ska svara er.”
För att tro på Gud är det tillräckligt att betrakta skapelsens verk. Universum existerar, således finns det en orsak. Att betvivla Guds existens vore att förneka att alla verkan måste ha en orsak och påstå att intet kunnat skapa något.
(Kardecs kommentar)
7. Skulle man kunna finna den första orsaken till tingens uppkomst i materians inneboende egenskaper?
”Men vilken skulle då vara orsaken till dessa egenskaper? Det behövs alltid en första orsak.”
Att tillskriva den första bildningen av ting till inneboende egenskaper i materian vore att ta effekten för orsaken, ty dessa egenskaper är i sig själva en effekt som måste ha en orsak.
(Kardecs kommentar)
8. Vad bör tänkas angående den uppfattning som tilldelar den första formationen åt en tillfällig kombination av materia, eller med andra ord åt slumpen?
”Ytterligare en absurditet! Vilken människa med sunt förnuft kan betrakta slumpen som ett intelligent väsen? Förutom det, vad är slumpen? Ingenting!”
Den harmoni som reglerar universums krafter avslöjar bestämda kombinationer och avsikter, och därmed en intelligent makt. Att tillskriva slumpen den första bildningen vore följdstridigt eftersom slumpen är blind och kan inte åstadkomma intelligenta effekter. En intelligent slump skulle inte längre vara en slump.
(Kardecs kommentar)
9. Var i den första orsaken kan man se en yttersta intelligens, överlägsen alla andra intelligenser?
”Ni har ett ordspråk som säger: På verket känner man mästaren. Nåväl! Betrakta verket och finn mästaren. Det är högmodet som avlar misstrogenheten. Den högmodiga människan erkänner ingenting högre än henne själv och därför anser hon sig vara en storsinnad själ. Arma stackare som Gud kan slå ned med en blåsning!”
Man bedömer förmågan hos en intelligens efter dess verk. Då ingen mänsklig varelse kan skapa det som naturen producerar, måste följaktligen den första orsaken vara en intelligens som är överlägsen mänskligheten. Vilka underbara ting som än må utföras av den mänskliga intelligensen, så har denna intelligens själv en orsak, och ju större ting den utför, desto större måste den första orsaken vara. Det är denna intelligens, som är den första orsaken till allt, med vilket namn människan än må beteckna den.
(Kardecs kommentar)
I svaren ovan växer fram en konsekvent och rationell tanke, att det inte finns någon verkan utan orsak, samt att en intelligent verkan måste nödvändigtvis ha en intelligent orsak. Ju mer mänskligheten utvecklar sin förståelse av naturlagarna, från makro- till mikrokosmos, identifierar man en harmoni, en planering där inget har förbisetts, en perfektion samt en enorm komplexitet som borde ledda oss till att finna och erkänna denna första orsak och yttersta intelligens.
Spiritismen lägger själva grunden till sin doktrin på axiomen: det finns inte någon verkan utan orsak, samt att en intelligent verkan måste nödvändigtvis ha en intelligent orsak.
Denna stadiga och rationella grund som Spiritismen står på och som blev tydlig av svaren ovan skulle inte vara fullständig om man inte också försökte bilda en så korrekt uppfattning av Guds egenskaper som möjligt. Spiritismen lär oss att vi, i vår nuvarande utvecklingsnivå, inte är kapabla att fullständigt förstå varken Guds inre väsen eller dess egenskaper. Alltefter vi, som andliga varelser, höjer oss intellektuellt och moraliskt kommer vi att förstå Gud och hans egenskaper allt bättre. Under tiden kan vi dock få en något begränsad men mycket viktig förståelse av några av Guds egenskaper. Detta utvecklas i frågorna nedan:
12. Även om vi inte kan förstå Guds inre väsen, kan vi kanske ha en idé om några av hans fullkomligheter?
“Ja, om en del av dem. Människan förstår den bättre, i den omfattning som hon höjer sig över materien. Hon anar dem med tanken.”
13. När vi säger att Gud är evig, oändlig, oföränderlig, immateriell, unik, allsmäktig, suveränt rättvis och god, har vi då inte en fullständig idé om hans egenskaper?
“Ja, enligt ert sätt att se, eftersom ni tror att detta omfattar allt. Men ni ska veta att det finns ting som övergår den mest intelligenta människas fattningsförmåga, och för vilka ert språk, begränsat till era idéer och era känslor, inte har något uttryck. Förnuftet säger er faktiskt, att Gud bör ha dessa fullkomligheter i högsta grad, ty om han saknade en enda av dem eller inte hade dem i oändlig grad, så skulle Gud inte vara överlägsen allt, och följaktligen skulle han inte vara Gud. För att vara mer högtstående än allt annat får Gud inte vara underkastad någon förändring eller ha någon av de ofullkomligheter som vår fantasi kan föreställa sig.”
Gud är evig. Om han hade haft en början, skulle han ha kommit ut ur intet, eller skulle han själv ha blivit skapad av ett tidigare väsen. På detta sätt kan vi mer och mer närma oss oändligheten och evigheten.
Han är oföränderlig. Om han vore utsatt för förändringar, skulle de lagar som styr universum inte ha någon stabilitet.
Han är immateriell. Det betyder att hans väsen skiljer sig från allt det vi kallar materia, annars skulle han inte varit oföränderlig, ty han skulle vara underkastad materiens förvandling.
Han är unik. Om det fanns flera Gudar, skulle det saknas enhet i syften och maktutövande i universums organisation.
Han är allsmäktig, ty han är unik. Om han inte haft den suveräna makten, skulle det finnas något annat som vore mäktigare eller lika mäktig som han. Han skulle inte ha skapat allting, och det som inte var skapat av honom, skulle ha varit ett verk av en annan Gud.
Han är suveränt rättvis och god. Den av Försynen bestämda visdomen i de gudomliga lagarna uppenbarar sig såväl i de minsta som i de störst ting, och denna visdom tillåter oss inte att tvivla vare sig på hans rättvisa eller på hans godhet.
(Kardecs kommentar)
Svaren på fråga 12 och 13 leder oss till insikten att trots att det inte är möjligt för oss att definiera Guds samtliga egenskaper kan vi åtminstone lära känna vissa av de egenskaperna som Gud nödvändigtvis måste ha samt besitta i den absoluta högsta graden.
Endast genom att börja lära sig om Guds egenskaper kan man på ett korrekt sätt bedöma Guds verk och dess syfte i tid och rum. Detta möjliggör en kritisk och saklig analys av olika system, religioner, doktriner och teorier som berör alltifrån naturlagarna i universum till de djupaste filosofiska frågorna.
Alla religioner och doktriner präglas både i sina principer, lärosatser och praktiska inslag av de idéer som de har av Guds egenskaper. Då Gud finns i centrum av religioner och trosåskådningar är föreställningen som man gör av Gud av väsentlig betydelse. Man skulle kunna säga att om religionen är en byggnad så är Guds egenskaper den marken som denna byggnad vilar på.
De högre Andarna bearbetade och utvecklade därför först marken som den Spiritistiska doktrinen skulle stå på. Denna mark måste vara rationell, tydlig och lättförståelig så att hela byggnaden skulle kunna byggas i sin helhet i perfekt harmoni och överenstämmelse med Guds samtliga egenskaper. Endast då när detta är gjort kunde man fortsätta och bygga upp den spiritistiska doktrinen med alla sina grundpelare.
Förhoppningsvis har vi med denna text lyckats understryka vikten med att förstå Guds egenskaper i så hög utsträckning och i så tydliga ordalag som vår intellektuell och moralisk förmåga tillåter. Detta har en obeskrivlig betydelse. Med dessa egenskaper som utgångspunkt kan vi bedöma sanningshalten i varje teori, princip eller dogm eftersom om någon av dessa motsäger eller även förminskar i den minsta detalj Guds egenskaper kan de inte uttrycka det absoluta sanningen. Det är i den mer eller mindre korrekta överensstämmelsen med Guds samtliga egenskaper som varje doktrin, religion eller filosofi intygar sitt ursprung, ändamål och tillförlitlighet.